Krypa till korset, äntligen!

- Älskling! Kan du hjälpa mig?
- Med vad?
- Ringa om nytt recept.
- Jag kan prova men det är inte säkert jag får.
- Men, kan du prova?, frågar han ynkligt.

Han hade inte tagit den siste medicinen han hade igår utan sparat den till idag.

- Annars hade jag tagit kol på dem på jobbet. Och det vill jag inte.

Jag förstod igår att han inte tagit någon medicin och solklart blev det när Maja ringde mig på jobbet.

Magda vågade inte cykla hem själv och ville att någon skulle möta henne i mörkret.

Maja stod gråtande i hallen och skulle ge sig av. Hon som varit sjuk sedan i torsdagskväll och inte har mycket ork skulle ge sig iväg eftersom gubben vägrade.

Som ett litet upproriskt barn betedde han sig och skrek i bakgrunden.

- Du går upp och lägger dig. Så ringer jag Magda, sa jag.


Maja kom i säng och Magda kom hem. Gubben fortsatte att gapa.

Ingen av oss orkar med den typen av kvällar. Jag vill bara att vi ska kunna vara civiliserade människor som kan diskutera och ta hänsyn till varandras problem. Kunna se utanför sitt eget egoistiska tankesätt.

Så, jag ringde. Och fick inte beställa ny medicin.

Direkt ringde jag gubben och rapporterade.

- Du måste ringa klockan 11 på doktorns telefontid. Inte säkert han skriver ut nytt recept eftersom du inte var där på din tid. Så sa sekreteraren.

Sju minuter efter telefontidens start ringer gubben.

- Nytt recept ligger på apoteket. Inga problem.

Äntligen! Äntligen, har han lyft luren och tagit sig själv i kragen.

I sista sekunden.