tisdag 21 januari 2014

Konferens - Del 2 "Stigma och diskriminering"

Nu blir det mycket ord igen. Men jag vill förmedla det som kom fram under konferensens andra del. Först delen hittar du här.



Professor Lars Hansson, CEPI, Lunds universitet pratade under temat "Stigma och diskriminering av personer med psykisk ohälsa"





Vad innebär stigma?
Begreppet kommer från grekiskan och betyder stick, märke, inskuret eller bränt in i kroppen på personer med låg moralisk status. Exempel kunde vara slav, brottsling eller en utstött person. Dessa individer skulle undvikas. Speciellt på offentliga platser.

Om man ska föra över begreppet stigma till dagens värld så får det betydelsen om social utstötning och marginalisering i olika sociala sammanhang.

"Ett tecken på skam eller ogillande som rsulterar i att en individ blir diskriminerad, utstött eller utesluten från deltagande i olika sociala sammanhang" ( World Health Report 2001)


Vad beror stigma på?
Det är okunskap, fördomar/negativa attityder eller/och diskriminering som är orsaken till stigma.



Vi sätter etiketter på olika människor och även om vi själva avser att vi inte har fördomar eller ser människor i stereotyper så har vi trots det etiketter.

Det som är nödvändigt för att stigmatisering ska existera är makt.

Då menas:

  • Makten att identifiera och ge steriotypier allmän acceptans.
  • Makt att separera i Vi och Dom.
  • Makt att kontrollera över institutioner och livsområden som kan realsiera stigmatiseringen. Det vill säga: skola, vård, boende, arbetsliv etc




Det finns olika former av stigmatisering.

  • Individuell diskriminering:
-  Där det är den enskilda personen X som diskrimineras. Exempel: "Jag hyr inte ut min lägenhet till Anders Andersson eftersom han varit inlagd på psykiatrisk klinik."

  • Struktuell diskriminering:
- Samhälleliga stigmaprocesser leder till diskriminering utan att utpekade personer stigmatiseras.  Det är snarare en hel grupp som diskrimineras. Exempel: "Inte i mitt bostadsområde".

- Personer med psykisk sjukdom är stigmatiserade vilket kan leda till låg prioritering av resurser till vård och stöd. Tyvärr ser vi att när kommuner behöver spara så drabbas personer med psykisk ohälsa och äldre. 

  • Självstigma/självdiskriminering:
- En tidig socialisering av föreställningar och sterotyper kring psykisk ohälsa gör att personer som utvecklar en psykisk sjukdom får en sämre självkänsla/sjävlbild. Drar sig undan socialt och hemlighåller sin ohälsa. Även då obenägna att söka vård och stöd. Allt på grund av att det är "fult och skamligt" med psykisk ohälsa.



Stigmatisering av personer med psykisk ohälsa är ett av de allvarligaste hindren för framgångsrik behandling/rehabilitering och medför ...

  • Personligt lidande
- Sämre självkänsla och livskvalitet
- Social isolering

  • Sämre livsvillkor
- Arbete, ekonomi, bostad

  • Försämrad vård och rehabilitering
- Försenad eller utebliven vård
- Hinder i vård och rehabilitering


Var möter då personer med psykisk ohälsa stigma och diskriminering?

Förvånande var det i hemmet och av den egna familjen som var den vanligaste platsen för att utsättas för stigma.
Det handlade om negativa reaktioner från den egna familjen. Negativa reaktioner från utomstående mot familjen. Olika reaktioner från grannar.
Personer med psykisk ohälsa löper högre risk att bli hemlös och utsätts för ytterligare stigma.

Vänner drar sig undan och relationer bryts upp.

När det gäller arbeten är det en hög arbetslöshet bland personer med psykisk ohälsa. Dessa personer har ofta underkvalificerade arbeten och därmed låga löner. Detta innebär ofta sämre karriärmöjligheter.

Media har oftast en negativ bild på psykisk ohälsa. Undantag finns men oftast är löpsidornas bokstäver stora när en våldshandling begåtts av en person med psykisk ohälsa.
Både tidningar och TV drar kopplingar mellan psykiskohälsa och våld. Till och med tecknade serier för barn är den våldsamme personen psykiskt sjuk.

En plats där personer med psykisk ohälsa absolut inte skulle utsättas för stigma och diskriminering är inom sjukvården.

Det kan vara så att personer med psykisk ohälsa undviker att söka hjälp av rädsla för stigma. De är rädda för att stämplas som farliga eller konstiga. Därför dröjer det längre och personerna mår sämre än de hade behövt.

Som det kom fram i det första föredraget så får personer med psykisk ohälsa en sämre somatisk (kroppslig) vård och allt för ofta förbises en somatisk sjukdom. Patientens symtom bortförklaras med den psykiska ohälsan.

Det finns även en behandlingspessimism hos psykiatripersonal. Detta låter fruktansvärt det är ju bland personal inom psykiatrin som dessa människorna ska känna sig trygga och få förståelse. Det är ju där kunskapen finns.

Det är bara ett bevis för hur djupt rotad stigma och diskriminering är.



Upplevd diskriminering
En svensk undersökning från 2011

Blivit orättvist behandlad/diskriminerad

Familjen 54%
Skaffa/behålla vänner 50%
Människor undvikit dig 53%
Personal psykiatrin 47%
Fysiska hälsoproblem 39%

(svarsalternativen var: lite, i viss utsträckning, mycket)
Hanson et al 2012


Områden där man upplevt mycket diskrimering:
  • Psykatrins personal 20%
  • Den egna familjen 17%
  • Partner 17%

Områden där man minst upplevt diskriminering:
  • Allmänna kommunikationer
  • Att utöva sin religion
  • Det egna boendet



Professor Lars Hansson pratar om en ny hälsoskandal.
Det finns ett behandlingsgap vilket innebär att endast 25 - 30 % av personer med psykisk sjukdom är i behandling. Givetvis finns det en stor skillnad mellan olika länder i världen.

Men mest skrämmande är ändå överdödligheten. Personer med en psykiatrisk sjukdom dör 15 - 20 år tidigare än en person utan psykisk ohälsa. Som det förra föredraget visade beror detta på flera saker som bland annat livsstil, onaturlig död genom olyckshändelse eller obehandlade/sent behandlad somatisk sjukdom.


Allmänhetens attityder
När olika studier sammanfattas kring allmänhetens attityder och kunskaper blir det ett skrämmande föredrag. Jag trodde faktiskt inte att det såg ut såhär. Jag trodde att vi, år 2014, var mer upplysta i allmänhet.

Vanliga uppfattningar är att personer med psykisk sjukdom är oförutsägbara, farliga och våldsbenägna. Detta leder givetvis till rädsla, avståndstagande och en tendens till att distansera sig socialt. 

Attityderna till de olika psykiska sjukdomarna skiljer sig åt. Mest negativ var allmänheten till personer med schizofreni eller missbruksproblem.
Inte många i allmänheten hade kunskap om orsaken till och behandlingen av psykisk ohälsa. 

Det som kan bryta denna trenden är fler personer som berättar om sina egna erfarenheter. En verklig person som du ser och lyssnar på når ditt inre. Du får en mer positiv attityd och personer med psykisk ohälsa blir inte längre Dom.

Men attityder förändras inte snabbt. Allmänhetens åsikter på 1990-talet är i stort sett de samma som idag. (Studierna, 33 stycken, var mellan 1990-2011) Vad det gäller schizofreni ser man snarare att det blivit en försämring.

Däremot finns det idag en trend mot ökade kunskaper om psykisk sjukdom och i synnerhet mot den biologiska förklaringsmodellen. Det har blivit en större acceptans för att söka professionell hjälp. Det är inte längre lika "fult" att söka råd av psykolog, kurator eller terapeut.

Men allmänheten ser fortfarande personer med psykisk ohälsa i stereotyper som är farliga och våldsbenägna. Man kan acceptera att personerna finns i samhället men men vill inte vara vän med eller arbeta med en person med psykisk ohälsa.


Sammanfattning

  • Negativa attityder omfattande och har i stort inte minskat
  • Negativa inställningar till närhet till personer med psykisk sjukdom 
  • Stigmatisering har konsekvenser på många livsområden för den drabbade
  • Vården en viktig arena för diskriminering
  • Självstigmatisering vanligt förekommande
  • Stigma ett viktigt hinder för att söka hjälp
  • Stigma ett av de största hindren för rehabiltering (och inte uppmärksammat)


Så sammanfattningsvis från mig kommer orden:

Kunskap ger förståelse. Man är inte lika rädd för det som man känner till som det okända.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar