Alldeles ensam i en stor säng. Fokuserade på vinden som ven runt knuten och fick något att smälla utanför fönstret. Inte kunde sömnen komma utan jag lät som vanligt tankarna vandra.
Funderade på vad vi pratat om under gårdagskvällen. Vad jag sagt, vad de andra sagt.
Plötsligt slog flera insikter mig. Jag insåg saker om min egen person genom andras kommentarer.
Med ens så var hela mitt jag så naket och enkelt.
Irritationer som jag vill skala bort från min personlighet beror faktiskt på saker som ligger djupt rotade. Arv och miljö. Fostran och "Barn gör inte som vi säger utan som vi gör".
Så i en säng i min ensamhet fylldes jag av en värme och ett lugn.
Jag insåg varför jag känner som jag gör och jag insåg också att jag faktiskt inte behöver känna som jag gör.
Tänk vad jag är fantastisk. Tänk vad jag är underbar.
Här ska det kastas bördor. Gamla demoner som sitter på axlarna och viskar saker i mina öron ska väck. Jävla Jante.
Nu börjar livet utan bojor från det förflutna.
Kasta på bara. <3
SvaraRaderakramar