Trött som en ...

I natt är det inte enbart min värk som varit anledningen till att jag inte fått sova.

Jobbar till 23.30 och ramlar i säng runt 00.30. Tar ett tag att somna men väcks första gången av mobilen som ringer.

Min första tanke är:

"Wow! Har jag sovit en hel natt? Är det dags att väcka gubben?"

Men innan jag svarar ser jag att klockan är 02.05.

Magda mår dåligt och vill att jag kommer ner. Inte fysiskt utan hon mådde dåligt mentalt. Orolig. Mycket runt omkring och så börjar skolan igen efter lovet. Förändringar!

Efter lite prat och stöttning skulle hon försöka somna. Jag lovade gå runt och kontrollera dörrar och fönster så hon lättare skulle slappna av. Då upptäcker jag att Alfons vill komma in.

Jag har inte varit med om hungrigare katt. Han kan äta hur mycket som helst,  hela tiden. Verkar inte finnas någon botten.

Äntligen! Sängen. Sova.

Klockan 4 orkar jag inte längre lyssna på Alfons jamande. Orkar inte försöka nonchalera honom. Inte lätt när han har krupit upp och lagt sig på min bröstkorg.

Ner igen och släpper ut katten.

Kontrollerar Magda som vaknar till men somnar om snabbt.

Upp i sängen igen.

Klockan 5 är det dags igen. Ny vända ner på bottenvåningen. Hörde ljud som visade sig vara Max. Som inte han heller mådde bra.

Upp igen till sängen.

Klockan 5.45 driver gubbens alarm upp ögonen igen. Denna gången hann jag i alla fall inte somna.

Klockan 6.20 går jag ner igen för att kontrollera om Max orkar gå till skolan men inser att det inte kommer att gå.

Ringer skolan och lämnar meddelande. Jag tänker inte sitta vaken till klockan 8 och ringa för att sjukanmäla.

Nu SKA jag sova.

Dagen innehåller, förutom alla vanliga måsten, möte på socialen och styrelsemöte innan jobbet.

Så jag SKA sova nu. Jag måste sova jag också. Faktiskt! Bara lite. Snälla!