...eller det blir aldrig som man tänkt sig.
Jag kände hur kramperna sakta byggdes upp i min galla under dagen. Det gjorde mig irriterad och lättstött.
När maten var uppäten och soffläge framför tv:n inleddes hade kramperna påverkat bukspottkörteln och jag klarade inte av att sitta still.
Jag kämpade ett tag men insåg att det inte gick. Ikväll var det bindvävskrampernas kväll.
Så min stund med familjen i ljusfladder blev sängläge med Spasmofen.
Vad jag är tacksam för den hemska muskelavslappnade medicinen.
Vad tacksam jag är för att jag var hemma och inte behövde köra fyra mil i snön för att nå sängen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar