Jag fick receptionisten på vårdcentralen att le ordentligt. Det gör hon visserligen alltid. Har känt henne sedan hon var liten flicka och lett har hon alltid gjort. Men idag drog hon ordentligt på munnen.
Det gäller att bjuda på sig själv.
Även om jag har ont kan jag le och vara trevlig. Det ger så mycket tillbaka.
Brorsonens leende när han ser mig stå och vinka som en tok på vårdcentralen är som solstrålar.
Kanske fick jag honom för en stund att inte tänka på doktorn han snart skulle träffa.
Eftersom jag körde Maja till tåget var jag två timmar tidig till vattengympan och tog därför en fika på caféet.
Ler och pratar om vädret. Får beröm för min klänning.
Det är som ringar på vattnet. Varje leende, varje god gärning är en ny sten som kastas i plurret och skickar ut nya rörelser.
Ett leende från mig ger värme till någon helt annan. Och till mig själv.
Glädje sprider sig.
Fram med mer leende.
Bra där, leenden sprider sig verkligen. Jag märker att jag ibland blir provocerad av sådana som inte ler i "onödan", då brukar jag inte ge mig utan ler lätt hysteriskt och till slut får man ett leende tillbaks...
SvaraRaderaBjuda på sig själv! Det krävs så lite men ger så mycket.
RaderaInte bara till den du ler emot utan också till dig själv.
Läste att även ett "oäkta" leende utlöser må-bra-känsla.