Lördagsmorgon

Disig lördagsmorgon med väldigt lätt regn. Så där att det nästan inte känns men du blir fuktig efter ett tag.

Soluppgången syns inte för alla moln men den finns där.

På bara någon minut under min promenad till busshållsplatsen ändrades det från mörkt till dagning.

När klockan ringde 05.00 funderade jag allvarligt på vad jag pysslar med

Jag har en enda dag i hela veckan som jag är ledig med gubben och ungarna och jag ska iväg. Tur att jag ska träffa trevligt folk och lära mig mer om sådant jag tycker om.

Idag har jag mycket ont i kroppen. Inte konstigt så hårt som jag pressar den. Men jag vill passa på. Så länge jag har denna glädje och energi ska jag använda den.

I bakhuvudet finns hela tiden en rädsla att komma tillbaka till det orkeslösa tillstånd som jag var i innan jag slutade med Levaxin.

Hoppas att detta är ett permanent tillstånd men vågar inte riktigt tro.

Att smärtan alltid kommer finnas där vet jag men det lite "snömos-i-skallen"tillstånd som rådde innan hoppas jag är borta.