Maja berättar om en händelse som inträffade i skolan i fredags.
Jag blir upprörd när jag hör henne berätta och irriterad blir jag när hon berättar vad som inträffade när hon lämnade situationen för att undvika bråk.
De två riktiga vännerna hade efteråt berättat för Maja om klasskamrater som kallade henne ADHD-barn. Om så kallade vän som stod och skrattade. Om klasskamrat som skrattande erkänner att hon tycker det är roligt att trycka på Majas "knappar" och segern hon känner när Maja blir arg/upprörd.
Fy f*n!
-Gå och berätta detta för lärarna i morgon. Sådant får inte förekomma. Det är elakt.
-Då blir det bara värre. De bryr sig inte. När lärarna tvingar elever ringa hem och berätta om "busstreck" som att förstöra i skolan så skrattar föräldrar och tycker att lärarna är löjliga.
-Men de får inte göra så. Det är fruktansvärt elakt att använda din ADHD mot dig för att de tycker det är kul.
-Fortsätter de så säger jag till.
Det jag inte kan förstå är hur man som vän kan stå och skratta när andra behandlar någon på detta sättet. Antingen är man ingen riktig vän eller är man så feg så man väljer att följa den som mobbar. För mig är en sådan person lika mycket värd som mobbbaren.
Fy på dig!
Oj, NU är det väääldigt nära att jag kör upp till skolan och säger ett och annat!!!
SvaraRaderaLärarna kräver 10 000 kr mer men kan inte hålla mobbing borta??? Jag blir rosenrasande!
Ge Fjärilen en kram från mig <3
Det som gjorde mig upprörd var Majas kommentar att ingen bryr sig. Hur sjutton kan vi vuxna göra så mot våra barn och ungdomar. Inte visa att vi bryr oss?
RaderaÄven hennes oro för att det skulle eskalera eller att hon ska behöva bli "omplacerad" eftersom andra bråkar med henne. Det är ALDRIG den utsatte som ska behöva byta klass eller skola men tyvärr fungerar inte verkligheten så.
Jag drog parallellen med en arbetsplats och vuxna. Det ska inte få gå till så. Att medvetet utnyttja svagheter är fult.