Stopp? Liten propp?

Igår när jag satt på utbildningen kände jag plötsligt hur det började göra ont i vänster armen. Ungefär som när man har en tröjärm som är för tight eller om man glömt bort att man hade en hårsnodd runt handleden.

Flera gånger drog jag upp ärmen för att kolla. Det smärtade inte fruktansvärt utan var mest en irriterande smärta och det värmde.

När jag kom hem sa jag det och Maja tittade på armen.

Mina blodkärl syntes väldigt tydligt. Speciellt ett avtecknade sig speciellt blått precis under huden en bit upp på armen. Från handleden och en bit upp på underarmen.

-Det är Karpaltunneln, säger gubben. De andra i din familj är ju opererade.

Nja, tänkte jag. Karpaltunneln hade jag problem med efter Majas födelse och det var inte så här. Det är nerverna som kläms. Detta verkar vara blodkärlen.

Men jag är tyst. Det ger sig nog.

Och mycket riktigt. Idag känner jag inget i armen och blodkärlen ligger där djupare under huden.

Det enda som är annorlunda är en liten mörkare prick precis på handleden. Ungefär som ett knappnålshuvud. En betydligt mörkare blå prick på handleden.

Mina tankar snurrar och jag funderar på om det kan ha varit ett stopp i blodkärlet. En förträngning. En propp.

Jag har under åren haft många ytliga proppar i högerbenet och 2000 fick jag den första i det vänstra. Då slutade jag äta ppiller på uppmaning av barnmorskan men propparna kommer ibland.

Upptäcker det ungefär på samma sätt som igårmed armen.

Det gör ont utan att jag slagit i. Ett område känns varmt. Blodkärlen blir mer framträdande.  Någon gång känns det som när ett gummiband släpper. Efteråt får jag ett blåmärke.

Vid ett tillfälle gjorde det riktigt ont och jag ringde vårdcentralen. De skickade mig till akuten och jag fick en spruta.

Sedan har det inte hänt mer. Det händer då ochdå.Inget jag springer till doktorn för.

Men jag kanske borde berätta det nästa gång. Var det nu samma sak i armen borde jag nog nämna det.