Vilken underbar läkare. Typiskt när jag träffar den perfekte doktorn så är han hyrläkare. Om fyra veckor försvinner han kanske till annan vårdinrättning.
Jag frågade om jag fick följa med honom och fick världens godaste skratt tillbaka.
- Hur mår du? är den första frågan han ställer mig efter det att han hälsat och bett om ursäkt för att han var sen. Punktering drabbar även doktorer.
-Jag mår toppen. Jag mår bra. Jag mår bättre än på många år.
Han tittar på mig och rynkar pannan.
- Anledningen till att jag ringde var att jag just då mådde fruktansvärt dåligt. Jag slutade ta levaxin vecka 27 och när jag ringde hit mådde jag otroligt dåligt.
Rynkan mellan ögonen blev djupare när han hör mig berätta.
Jag ger honom mitt manifest. Han bläddrar i det och jag berättar vidare.
-Hur är mina prover? frågar jag.
Han tittar på mig och skakar på huvudet.
-Inte bra. Inte alls bra. TSH som ska ligga på 4,5 är hos dig tio gånger högre. Du har 44. I hjärnan finns talgkörteln och i halsen finns sköldkörteln. När man som du har en sköldkörtel som inte fungerar så finns inte hormonet T4 som behövs för ämnesomsättningen. När man inte har T4 eller har dåligt med T4 sänder talgkörteln ut TSH för att tala om för sköldkörteln att nu måstedet produceras med T4. Om det inte händer skickas mer TSH ut. Därför är ditt värde högt. Det utsöndras massor TSH i din kropp.
-Men hur förklarar du att jag mår bra? Hur förklarar du att alla dessa problem som jag haft under alla dessa år är borta?
- Där ger du mig något att jobba med. Nu är jag den typen av läkare, i motsats till många av mina kollegor, som ser till människan och inte till det där, säger han och pekar med tummen mot datorn.
Provsvar är bara en riktlinje. Det viktiga är patienten. Hur du mår.
Jag ryser. Perfekt. Det var den typen av läkare jag ville träffa. Någon som ser hela individen.
Med papper och penna börjar han rita och förklara.
Hans tanke är att det finns ett terapeutiskt fönster. När man börjar med en medicin börjar en linje stigas upp mot rutan och när linjen kommer in i rutan börjar medicinen få effekt. Tanken är att man ska stanna inne i fönstret för att må bra men ibland fortsätter linjen att stiga och tillslut kommer man utanför och man börjar må dåligt. Oftast beror det på för hög medicinering och man blir istället sjuk av medicinen.
Vilket han misstänker är fallet med mig. Jag gick rakt ur mitt fönster med för hög dos. Kort sagt har jag ätit för mycket medicin under för lång tid. Att jag slutade med medicinen har medfört att jag kommit ner i mitt terapeutiska fönster. Det som förundrade doktorn var att jag fortfarande, tio veckor utan medicin, mådde bra.
- Jag respekterar och förstår att du inte vill må dåligt. Men jag rekommenderar INTE att du inte äter levaxin för det är inte bra för dig. För du behöver den. Men jag vill inte att du ska tillbaka dit, säger dr och lägger handen på mitt manifest.
- Däremot få du inte ta den dosen som du ätit innan. Vi vill inte hitta dig på hjärtintensiven i morgon med hjärtsvikt.
Så nu är lägre dos utskriven oc om fyra veckor ska jag tillbaka förny prover. Kanske finns doktorn kvar då. Kan ju hålla tummarna att han stannar kvar. Men risken är nog inte stor. Hyrläkare tjänar gott om pengar så varför sluta med det och bara stanna på en plats?
Men jag brhöver inte honom. egentligen. Jag har fått förklarat det som jag faktiskt trott hela tiden. Att doseringen var fel. Däremot trodde jag inte att det hela var som han nu berättat för mig. men som sagt så har doktorn gått i skola några år mer än mig.
Jag känner mig stärkt i att ha fått veta vad som faktiskt kan vara orsaken till att jag mått dåligt. Jag har fått känna på hur det känns att må bra. Jag vet att jag inte ska acceptera vad doktorn säger. Jag ska ifrågasätta.
Den jag är idag var jag inte då.
<3
SvaraRadera