Saknat mig???

Kan inte hjälpa det men jag har känslan inom mig. Det är säkert fel att känna så men jag känner.

Var var ni, alla som nu kommer och kallar sig mina vänner och säger att ni saknat mig, när jag behövde ert stöd?

När jag mådde så otroligt dåligt, var var ni då?

- Vi saknar dig. Vi vill gärna att du kommer till oss.

Var fanns ni när jag knappt orkade komma ur sängen?

-Det är bland sina vänner man får styrka att fortsätta.

Och varför delade ingen med sig av den styrkan till mig. Varför stod så få på min sida?

Jag vet att jag dragit mig undan. Jag vet att jag inte sökt kontakt men jag har mått så otroligt dåligt.

-Alla har sina problem. Alla har något att stångas med.

Oj, förlåt att jag inte utplånat mig själv till förmån för andra. Bara ge mig skuldkänslor för att jag mått dåligt. Jag egoistiska människa.

För mig finns en vän där när den andre mår dåligt. För mig lyfter en vän och ringer det där samtalet. Om man saknar någon hör man av sig och väntar inte i fem år innan man ställer sig på trappan och säger:

-Vi saknar dig. Jag har också gått igenom saker och mår inte så bra men jag kommer.

Ville bara säga: Bra för dig. Grattis! Men jag vet att i nöden prövas vännen och jag har prövats ensam.

Men Lotta bet i tungan. Ingen bitterhet. Inga hårda ord.

Nu mår jag bättre än på många, många år. Så vik hädan Du som prövar mig. Mycket har jag förlorat alla dessa år men inte min tro. Vik hädan.