Tänk om jag fått en tid när jag mådde dåligt. Tänk om min kropp inte fått tid på sig att rensa ut allt. Då hade kanske läkaren uppmanat mig att äta Levaxin igen eller annan medicin. Antidepressivt kanske. För så deprimerad som jag var i slutet av vecka 7 utan medicin vill jag inte att någon ska vara.
Men se på mig idag. Jag har energi och livsglädje.
Energi? Se bara på igår. Jag cyklade tre gånger och promenerade till bussen och var inte ens trött.
Visst har jag ont. Jag har väldigt ont i min kropp men jag orkar stå ut. Jag har energi och motivation till att göra saker. Men det bästa är denna enorma glädje.
Jag känner även i mitt inre en ro. En trygghet. En, vad ska jag kalla det? Mogenhet?
Här kommer mitt manifest. Det jag idag klockan 8.00 lämnar över till min nya läkare. Säger han åt mig att jag ska äta Levaxin ber jag honom stoppa upp dem någonstans. Aldrig, aldrig jag vill tillbaka till alla de symtomen som jag punktat upp här under. Aldrig.
Så länge jag mår bra tänker jag inte stoppa in en enda tablett i mi mun. Men den dagen jag märker att det är fel på kroppen då kan jag tänka mig att omvärdera min åsikt. Men idag, idag mår jag bra.
_________________________________________________________________________________
Lottas manifest
De senaste åren (ca
10) har jag haft följande symtom som efter hand eskalerat:
- viktuppgång
- aptitlöshet (ingen hungerkänsla)
- konstant värk (axlar, nacke, rygg, ländrygg, bäcken, handleder, knä, fotleder)
- smärta i huden vid beröring
- värkande hälsenor
- låsning i käkarna
- allmän svaghet i muskler
- stelhet i leder
- långsamma rörelser
- Karpaltunnelsyndrom
- Raynuds syndrom
- kalla händer och fötter
- domningar i händer och fötter (även under tiden jag använder dem)
- ofrivilliga ryckningar (restless legs samt nervryckningar i ögonen)
- svullnad i händer och fötter
- sömnsvårigheter (vaknar efter ca 30-45 minuters sömn)
- konstant trötthet
- allmänt känslig för värme/kyla
- fjärilsutslag över näsa och kinder
- yrsel
- migrän och konstant huvudvärk
- dimsyn
- smärtor/kramp i galla/gallgång
- hugg i höger sida av bröstkorgen (lunga/revben)
- blodbrist
- lågt blodtryck
- ANA
- överkänslighet mot ljud och ljus
- motivationsbrist
- personlighetsförändringar
- förvirring/svårt att fokusera
- panikattacker
Slutade med Levaxin ca
vecka 27 2012. Därefter ökade eller tillkom:
- ökad smärta i kroppen
- orkeslöshet
- överkänslig
- förvirring
- ökad mens
Vid ca vecka 5 utan
Levaxin tillkom:
- depression
- negativism
- gråtattacker
- illaluktande svettning
- förvirring
- svårt fokusera på arbetsuppgifter
- minnessvårigheter
Vid vecka 8 utan
medicin. Onsdagen den 29/8 vände det:
- sover
- svettas inte
- fryser inte
- domningar/stickningar avtar
- energi
- glädje
Vid vecka 9 utan
medicin:
- domningar/stickningar helt borta
- energi
- LIVSGLÄDJE
Telefonsamtal med
distriktssköterska, ? , på Vårdcentralen 27/8 2012 kl 15.23 (samtalslängd 5 minuter och 18 sekunder)
Jag
förklarade att jag ville ha en läkare som tog tag i min
sköldkörtel.
- Har
du problem med sköldkörteln sedan tidigare? frågade
distriktssköterskan.
- Ja,
jag har ätit Levaxin för hypotyros de senaste, ja säkert 15 åren,
men slutade ta dem i slutet av juni/början av juli.
- Så
kan du inte göra. Varför har du slutat ta din medicin?
- Den
första anledningen är att jag ringde till er två gånger och
lämnade meddelande på telefonsvararen att jag ville ha nytt recept
men när jag kom ner till apoteket så fanns det inget recept. Jag
ringde en tredje gång men jag har inte ens haft ork att gå till
apoteket för att kolla.
- Jo,
recept skrevs ut i början på juli. Andra veckan.
- Okej,
men den bakomliggande orsaken är att jag är så fruktansvärt
trött på att ingen tar mig på allvar. Jag har bett om hjälp
under över 10 år eftersom jag mår dåligt trots att jag
medicinerar mo hypotyros. Jag får höra den ena bortförklaringen
efter den andra till varför jag mår som jag gör. Det sägs att
jag har en reumatisk bindvävssjukdom. Det sägs att jag har allmän
myalgi. Det sägs att jag har fibromyalgi. Det sägs att jag har
misstänkt MCTD. Det sägs så mycket. Men jag orkar helt enkelt
inte mer. Jag är för fan 42 år och inte 92 år. Jag orkar helt
enkelt inte mer och jag vill att någon tar tag i detta. Jag är så
jävla trött på att må såhär.
Sköterskan
hittar en tid till provtagning om en vecka och sedan doktorsbesök
fem dagar efter det.
- Men
det är inte bra att du inte har tagit din medicin för nu blir ju
proverna missvisande.
- Hur
menar du? Hur kan proverna bli missvisande?
- Ja,
du har ju inte tagit medicinen.
- Men
om jag kommer till er för att jag mår dåligt. Och inte vet om att
jag har hypotyros. Om jag aldrig tagit Levaxin. Menar du att mina
prover då är missvisande? Kan du förklara vad du menat med att
mina prover blir missvisande?
- Hm!
- Hoppas
du förstår att jag inte är arg på dig. Det är inte min mening
att min ilska ska gå ut över dig. Men tyvärr måste jag visa hur
arg jag faktiskt är.
- Jag
förstår. Jag tar inte åt mig, skrattar sköterskan.
- Bra,
för jag vet att det inte är ditt fel men jag vill att någon
äntligen lyssnar och tar tag i detta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar