Suck!

Världen är stor och konstig. När man inte kan tolka och förstå allt som händer och sker så är livet tufft.

Har tillbringat en timme i skolan och försökt reda ut bråket mee kompisarna i lördags.

Jag vill inte vara den mamman som springer runt och försöker lösa barnens problem. Jag försökte släta över Magdas känslor och minimera hennes rädsla. När hon inte ville gå till skolan utan byta förklarade jag att man inte kan fly från sina problem.

Men frökens reaktion var att Magdas rädslor berodde på att Magda fick medhåll och medkänsla av mig och på så sätt fick "ved på elden". ?????

Va? Jag håller inte med Magda. Jag klappar henne inte på huvudet och säger:

-Stackars Magda. Så elaka alla är.

När hon inte vågade gå till affären sa jag att det gör vi visst.

Har jag då gett henne medhåll?

Orkade inte ta diskussionen med fröken. Hon tror sig veta så då gör hon tydligen det.

Jag kan inte vara den som springer runt och tolkar världen åt Magda.

Jag förstår kompisarna att de blir trötta på Magda för hon är intensiv.

Jag kräver inte att de ska acceptera hennes fula mun eller hennes slag men de måste förstå att Magda inte ser världen som de. Hon tolkar deras ord och uttryck på ett annat sätt.

Ju äldre de blir ju svårare blir det för Magda att passa in.