Begrundan

Jag vet att jag inte ska ta åt mig men jag blir ledsen.

När jag handlat hem alla matvaror. Slitit och släpat på tunga kassar gör ont ska ni veta. Det gör väldigt ont i en kropp som ständigt har värk. Där varje steg och rörelse sänder ut smärtsignaler.

När jag lagt ner stora delar av min förmiddag på matlagning. Mitt mellannamn är inte "Flash". Lilla minsta sak tar längre tid och tar mer energi än tidigare.

När jag "skapat" av glädje och känner stolthet över att jag än en dag serverar min familj mat som ger dem en möjlighet att utvecklas och växa.

Då gör det ont när några ratar maten utan att ens smaka.

Vad tror de? Att jag ska förgifta dem?

Jag äter ju själv av maten. Jag köper den för dyra pengar som jag själv tjänat ihop.

Därför gör det ont. Så ont att jag funderar på att lägga ner hela matlagningsgrejen.

Jag kan ju lika väl lämna lönen till pizzerian så kan familjen hämta det de själva vill ha. Så att alla blir nöjda. Alla utom jag. Men man ska visst böja sig för majoriteren.

Tar dagen till att fundera på om min glädje över att laga mat väger tyngre än sorgen över klagomålen om "äcklig" mat.