- Jag HATAR skolan och det är DITT fel, ryter Magda.
- Mitt? undrar jag och funderar på vad jag nu har gjort.
-Ja, DU tvingar ju mig gå till skolan.
-Jag? Det är Sverige som tvingar dig. Inte jag.
Tänk om tacksamheten över att få lov att gå i skolan hade funnits där istället. Om hon visste vilken kamp för utbildning åt alla det var förr i vårt land och i andra länder än idag. Men Magda lever här och nu.
Jag förstår henne ändå. Hennes kamp för att få ihop bokstäver och siffror är tröttsam.
Men hon gick till skolan med bättre humör och när vi såg Wilma längre bort på vägen sprack Magdas ansikte upp i ett gigantiskt leende.
Det blir nog en bra dag i skolan ändå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar