Jag känner mig hemsk

Sitter och lyssnar på Anne Franks innersta tankar. De hon delar med sin dagbok Kitty. Det gör mig så ont att veta att denna unga människa med sådana tankar och visioner aldrig fick bli vuxen. 

Jag känner mig lite smutsig. Som om jag tjuvläser. Kanske är det för att mina döttrar är i samma ålder som Anne var när hon skrev dessa rader.

Jag känner mig sorgsen när jag tänker på att strax efter hon skrev de sista raderna i dagboken så förs hon bort och dör.

Jag tänker på allt som denna fantastiska tjej aldrig fick utföra. Hennes ord vittnar om en person som skulle vuxit upp och blivit en stor och betydelsefull person. Så mycket intelligens. Ett resonemang som i mycket är mognare än många vuxna. Visst har hon som hon säger fel och bister men hon slår mig med häpnad över sin visdom.

Jag känner ilska när jag tänker på vad människa gjort och gör mot människa.

När ska hatet ta slut? När ska alla få ha den tro de vill. När ska människan ses som individ och inte värderas efter etnisk, religiös eller kulturell hemvist?

Snart är jag vid Annes sista bokstav. Snart är det slut. Det gör mig ont. För när boken tar slut blir människans ondska så tydlig. Så definitiv.

Låt inte hatet få segra. Älska dina medmänniskor. Hata fanatism och omänsklighet men omfamna olikheterna och mångfalden.