Magda har gett mig intrycket av att hon struntar i allt.
"Ingen ide att kämpa. Jag fattar ändå inte."
Jag har försökt peppa utan resultat. Hon vägrar ta emot hjälp av mig. Inga läxor blir gjorda. Hon vägrar ta emot hjälp från skolan.
Det gör mig ont att se hur hon som får alla förutsättningarna inte själv känner att det är lönt att kämpa.
Jag förstår att det är tufft för henne. Jag förstår att hennes liv, varje dag och varje situation kräver mycket från henne.
Att ha adhd är en kamp för att få fokus på allt när livet springer på i hundra.
Att ha en "släng" autism gör situationer och människor lite mer svårtolkade.
Att ha dyslexi med specifika läs- och skrivsvårigheter gör att bokstäver lever sitt eget liv och bildar en mur mot all kunskap.
Att ha dyskalkyli med matematiskasvårigheter gör siffornas värld till oförstålig.
Lägg sedan till en smula socialfobi och självskadebeteende. Samt en stor dos av tonåring.
Där har du cocktailen Magda lever med.
En av dessa hade räckt för att göra livet tufft. Nu lever hon med en hel resväska av jobbiga saker.
Försöker få henne att förstå att hon inte behöver bära med sig denna tunga väskan hela tiden. Den följer alltid med henne men vi kan göra så att den blir mindre tung.
Det första steget Magda måste ta är att ta emot hjälp. Hon vägrar använda de hjälpmedel som skolan ger henne.
Att skriva på datorn med rättstavningsprogram är som att sätta hjul på väskan. Det rullar lite lättare.
Hon säger att hon inte vill vara annorlunda. Att de som tar emot hjälp är idioter och sämre än andra.
Jag går i taket. Det finns inga människor som är sämre. Alla är vi bra på det vi kan bra. Alla har svagheter eller saker som man har svårt för. Det gör oss inte till ovärdiga människor.
-Einstein! Du vet vem han var.
-Ja, han var smart.
-Han var smart. Men bara på det han kunde. På sitt kontor. Han var bra på att tänka och matte men han visste inte när han skulle duscha, äta eller städa.
-Han var ju dum i huvudet!
-Hör du? Du kallade precis Einstein, den många säger var världens smartaste människa, dum i huvudet.
Magda tittar på mig och börjar skratta. Hon insåg nog själv hur dumt det lät.
Kan inget annat än att hoppas att mitt lilla peppsnack så här på morgonen gjorde nytta. Vill bara att hon inser att hon oavsett vad hon bär med sig i sin ryggsäck kan göra sin del.
Alla människor behövs. En del är duktiga på matte andra på att mjölka kor.
http://sv.m.wikipedia.org/wiki/Aspergers_syndrom
http://www.asperger-historia.se/
http://rarediseases.about.com/cs/aspergersyndrome/a/041003.htm
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar