Mobiltelefonen
plingade till.
Ett sms.
Glad plockade Magda
upp mobilen som låg bredvid henne. Hon hade fått ett svar.
”Jag är med NN.”
Besviken läste hon
de sårande orden. Jag såg på hennes ansikte att hon ännu en gång blivit
sviken.
Att ha en bästa vän
betyder så otroligt mycket för alla människor men när vännen
bara sviker så är det inte en bra vän.
Jag försökte förklara för Magda att man gör inte så om man är en kompis. Man
kommer inte bara när ingen annan kan. Är det en vän så får man
vara med. Då behöver man inte sitta ett helt sommarlov med mobilen
i knät och vänta på att kompisen ska ringa. Då blir man inte
lovad:
Planer ställs in
eftersom kompisen ska komma.
- Jag kan inte följa med för XX ska komma.
Förväntningarna är höga. Äntligen.
Men när onsdag
kommer då ”pallar” vännen inte. Fast på Facebook kan jag läsa att hon visst "pallat" men med någon annan. Säger inget till Magda. Vill inte såra mer. Men inom mig rasar jag.
Kompisen lovar vara
skickebud. Hon skulle till Ullared. Magda sken som en sol. Äntligen
skulle hon få en ny skatebord. Men kompisen ”glömde” kom det i
ett sms.
”Men jag har köpt
en present till dig. Kommer med den när jag kommer hem.”
Ingen kompis kom.
Besvikelse. Sorg.
Ilska.
En vecka efter Ullaredsbesöket har kompisen fortfarande inte visat sig. Varje dag nya vänner men inte Magda.
De senaste dagarna
har det tagit väldigt hårt på Magda. Nu har kompisen börjat umgås
med en ny tjej. Magda känner sig ännu mer sviken.
- Men mamma, varför duger inte jag? Varför är hon med andra?
Nu är det inte
många dagar kvar på sommarlovet. Vad svarar Magda när de i skolan
frågar vad hon gjort på sitt sommarlov?
Magda vill bara
duga. Hon vill bara betyda något för någon. Hon vill bara ha en
bästa kompis.
Jag tycker det hade varit ärligare att säga:
- Jag vill inte vara din kompis. Jag vill inte vara med dig.
Inte som nu luras, ljuga.
Hon sitter där i soffan. Där hon suttit hela sommarlovet. Mobilen ligger i knät. Tyst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar