En gång

I natt vaknade jag en gång. En enda gång. Visserligen med värk i ryggen men jag bytte ställning och somnade om.

Och jag fryser inte längre. Att vara jag har varit kofta på. För frysa har betytt mer ont i kroppen.

Satt hela kvällen på jobbet i kortärmad blus. Det har aldrig hänt. Bara jobbat där i närmare 12 år. Jag tyckte det blev lite kallt en period men det gick över.

Blev lite misstänksam mot mig själv när min kollega Jan pratade om hur ruggigt det var och att hösten var på väg.

När det var dags att köra hem 23.30 åkte koftan på för inte var det sommar ute. Men jag frös inte. Mysko. Väldigt mysko.

Har jag kommit in i klimakteriet? Är det avsaknaden av medicinen?

Men alla med lite kunskap i sjukdom vet att sköldkörtelproblem ger frusenhet. Varför slutar jag då frysa när jag slutar äta medicinen?

Borde vara tvärtom. Borde sitta och skallra med tänderna.