Suck!!!

Igår klockan 23.30 skickar Max mig sms.

"Väck mig tidigt. Ska duscha."

"Räcker 6.00?"

"Ja"

Klockan hinner bli 6.11 innan jag orkar få kroppen ur sängen.

När jag försökt väcka honom i 45 minuter vaknar han äntligen så mycket att det går föra ett samtal.

- Jag vill gå till skolan men jag orkar inte.

(Nu börjar han igen)

- Du kan inte vara hemma från skolan någon dag varje vecka.

- Men, jag orkar inte.

- Var har du ont?

- I benen, i ryggen och i huvudet.

- Du tror inte det beror på att du alltid sitter i en konstig ställning framför datorn? Dag ut och dag in. Hela sommarlovet.

- Jag orkar inte gå till skolan. Jag vill men orkar inte.

- Men Max, om jag hade gjort som du och givit efter för smärtan så hade jag legat i sängen varje dag. För jag har ont någonstans hela tiden. Varje sekund gör det ont i mig. Men jag biter ihop och kämpar. De gånger det blir förmycket då vilar jag. Men inte utan att ha kämpat för att ni ska komma till skolan. Ni ska få mat, rena kläder och ett städat hem. Hur tror du det sett ut här om jag vägrat stiga upp för jag har ont? För jag har ont hela tiden.


- Varför går du inte och lägger dig då?


Den diskussionen var meningslös. Får mig bara att undra varför jag ens försöker.