Att handla är tufft. Fick sitta i bilen utanför Maxi och invänta orken att köra hem. Illa.
Som tur var kom Linda med älskade E och gladde mig mitt i eländet.
Efter en pratstund orkade jag starta bilen.
Men när jag svängde in på vår uppfart fick jag hjärtat i halsen.
Vad gjorde Wille ute? Och där springer katten. Tjuvar? Har vi haft inbrott?
Tankarna hinner bli många den korta sträckan upp mot huset.
När jag stannar bilen hör jag hur lille Rex riktigt gråter inne i huset.
- YL, YL. MINA VÄNNER HAR ÖVERGIVIT MIG. BANNA DEM MATTE. RÄDDA MIG MATTE.
Stackars hund. När jag fått tag i Wille och Alfons släpper jag ut Rex och han kan verkligen vifta med hela kroppen.
Det visar sig att Wille plöjt igenom gallret och haspat upp köksfönstret och hoppat ut. Alfons var inte sen att följa efter.
Hade Rex med sina korta taxben följt efter hade det gått illa.
Nu är varorna i skåpen. Vårdcentralen ringd med löfte om att de ringer upp 15.00.
Ja min pik. Ser du min pik på kylskåpet? Ser du hur jag pekar med hela handen?
Jag tycker att tydligare än så jag inte vara utan att säga:
-Köp en biljett till mig min älskade gubbastrutt.
Den vill jag också se!!!! Undrar om jag kan få den av maken i födelsedagspresent? ;) Undrar om jag kan hinta honom om det om jag gör som du? ;)
SvaraRadera