Camping

Att se hård ut är ett skydd

Inatt har Magda campat med klassen. Ensam i ett tält med två andra tjejer. Utomhus. I mörkret.

Visserligen utanför frökens hus men hon bor i skogen.

Magdas panik kom efter att en mycket förståndig fröken berättade historier om en barnamördare.
Eftersom jag jobbade och inte hörde när hon ringde vände hon sig till den näst bästa, Maja.

Efter ett långt samtal hade hon lugnat ner sig.

Maja förklarade för henne om vilken upplevelse det är att vara på camp med klassen. Att detta bara händer en gång.

Vi har haft många sådana diskussioner genom åren eftersom Maja har problem med att välja. Hon har genom åren blivit bättre på att försöka se bortom sina upproriska känslor och bli analytisk och logisk.

Om valet står mellan att följa med på en unik/sällan återkommande aktivitet eller ett "vanligt" kalas är numer valet enklare.
Förr var alla valsituationer omöjliga eftersom hon helt enkelt kunde välja.
"Tänk om..."

Vid 22-tiden kom det ifatt Magda igen men som tur var jag på jobbet 6 mil från henne. Gubben har ju ingen bil hemma.

Kan inte sova.

Andas lugnt och lyssna bara på hur du själv andas. Stäng bort allt annat. Andas.


 Efter det sms lugnade hon sig igen.

23.50 kommer sms:
Nu är det snart morgon

Inte än. Snart kan du se solen måla himlen röd.

00.02
Mmm

Sedan tystnad.

Hoppas verkligen hon haft en otrolig natt och en underbar morgon. Att hennes tystnad inte beror på batteridöd.

Hoppas att hon nu ser att hon kan. Att hon kan plocka fram detta minnet vid nästa tillfälle.

För det är ju så att den där tröskeln kan vara hög för oss andra utan de problem som Magda brottas med. Tänk då vilket berg hon precis klättrade över.

Så stolt mamma.