Jag har räknat mig fram till att jag
slutade med levaxin någon gång vecka 27. Eftersom jag vet att jag
tog medicinen under vecka 26 när vi var i Stockholm på semester.
Hemkommen från Stockholm var jag på
apoteket för att hämta ut mer medicin men inget recept fanns denna
gången heller.
Då ringde jag till vårdcentralen igen (tredje gången) och recept har enligt vårdcentralen skrivits ut 13 juli.
Det hämtade jag aldrig. Då mådde jag
väldigt dåligt.
Därefter eskalerade mina problem.
Värken var fruktansvärd. Det stack i händer och fötter allt mer
och det kändes som om stickningarna/domningarna steg. Först till handlederna, sedan armbågarna
och sist axlarna.
Jag blev allt mer deprimerad och helgen
vecka 33 pajade magen och jag fick sjukskriva mig söndag och måndag.
Lördagen därpå, den 25 augusti, bröt
jag ihop totalt psykiskt. Jag var helt hysterisk och tårarna
sprutade. Orkade inget och mådde fruktansvärt dåligt.
Klarade av
att arbeta söndagen.
Måndagens tripp till mataffären slutade med
att jag satt gråtande i bilen efteråt och väntade på att jag
skulle få ork att köra hem. Väl hemma packade jag in varorna och
fick sedan lägga mig och vila.
Det var fruktansvärt. Jag kände mig
som 92 år istället för mina faktiska 42.
Då ringde jag vårdcentralen och
knappade in mitt telefonnummer för att de skulle höra av sig 15.15.
Närmare halv fyra ringer det från
vårdcentralen och jag pratar med en distriktssköterska vars namn
försvann lika snabbt hon sa det.
Vårt samtal har jag berättat om
tidigare.
Fick tid för provtagning och
läkarbesök.
Vilken skön känsla.
Jobbade tisdagen och vet inte riktigt
hur det gick till. Var allmänt förvirrad och fick kämpa för att
behålla fokus på arbetsuppgifterna. Händerna stack något
otroligt. Fick flera gånger slå på dem för det gjorde ont att
hålla i datamusen. Plötsligt kände jag hur känseln i höger
ansiktshalva försvann och jag nöp mig själv flera gånger under
kvällen. Hur jag kom hem vet jag inte.
Onsdagen 22 augusti tänkte jag nu
jävlar. Jag gick på ren ilska.
Klockan 8 hade jag tid bokad för
massage hos Kerstin på vårdcentralen. Helt underbart. Hon är en
klok människa Kerstin.
Trodde hon skulle bli arg och skälla
på mig för att jag hade slutat med min medicin men hon lyssnade och
förstod.
Hon ville att jag skulle komma till en
läkare som verkligen hade tid att lyssna och ta tag i mitt problem.
Så hon bad mig flera gånger att kontakta henne om jag inte var nöjd
med det läkarbesöket som jag har inbokat. Hon upprepade sig flera
gånger:
Efter massagen kände jag inte trötthet
som jag brukar. Jag var upprymd. Någon hade lyssnat. Någon hade
tagit sig tid.
I vanliga fall efter en massage brukar
jag köra till fiket och äta för att sedan köra hem och vila. Men
denna gången hade jag så mycket energi i mig att jag körde till
affären och handlade kattmat.
Därefter en runda till Anna. Jag
bubblade av mig ordentligt.
Det första jag upptäckte var att stickningarna i händerna började avta. Min huvudvärk försvann. Jag kände ett inre lugn.
Framåt eftermiddagen började mina
njurar spela boll i ryggen. De värkte något fruktansvärt. Men
eftersom jag vet att enda sättet att bli av med allt skräp som
lossnat vid massagen är att dricka och kissa så drack jag.
Det blev en tidig kväll för mig.
Morgonen efter vaknade jag med lika
mycket energi i kroppen. En glädje. Ett lugn. Jag tror det var då
det vände. Den 30 augusti började min kropp om.
Energi, glädje. Värken verkar mindre.
Vet inte om det är inbillning eller om min kropp mår bättre. Borde
vara tvärtom.
Satt på jobbet under kvällen enbart i en kortärmad blus. För jag fryser inte längre. Helt otroligt.
Som jag skrivit tidigare. Ett av
symtomen för hypotyros är ju frusenhet. Varför slutar jag att
frysa när jag slutar ta medicinen för hypotyros? Det borde vara
tvärtom.
Plötsligt insåg jag att mina tarmar
börjat fungera. Tidigare har jag gått på toa några gånger i
veckan men nu behöver jag gå flera gånger varje dag.
Jag känner av njurarna ibland men då
dricker jag. Dricker och kissar. Det hjälper. Rensar de ut massa
skärp från mig kropp?
Idag är det lördag 1 september. Om
jag räknat rätt är det ca 8 veckor sedan jag senast tog levaxin
och jag mår bra.
Antingen inbillar jag mig allt eller så
är helt otroligt. Har jag under de senaste ca 15 åren ätit en
medicin som gjort mig sjuk? Kan det vara så enkelt? Eller lever jag
in någon form av psykos där jag inbillar mig allt detta positiva
som händer i min kropp?
Jag vågar inte jubla. Jag vågar
knappt uttala det högt. Men FY FAN vad jag mår bra. Visst har jag
ont. Visst har jag den där ständiga huvudvärken som molar. Men jag
mår bra. Otroligt mycket bättre än jag gjort de senaste 1 1/2 - 2 åren.
Just nu. Just här.
Kommer det en
morgondag med bakslag? Börjar symtomen på hypotyros ta över min
kropp sen? Har jag hypotyros? Har jag mctd? Har jag fibromyalgi? Har
jag allmän myalgi? Har jag något på gång i mina muskler? Har jag
migrän? Eller har jag helt enkelt ätit fel medicin? Under alla
dessa år?
Kan det vara så?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar