Langos

Idag har Jessica och Tobbe invigning av langosvagnen. De ville se om de klarar av en anstormning av kunder. De hade bjudit in runt ett hundratal personer för att testköra. Vi var inte sena att tacka ja. Gubben och Marcus är tokiga i langos.

Det är extra gott när man slipper stå med allt jobbet själv. 

Ser långt från farfars axlar.

Går allt vägen så kommer de först att stå på Sweden Rock Festivalen och sälja langos. Håll utkik efter en graffitimålad langosvagn i festivalsverige. Rekommenderar deras langos. Mumsig!

En av bilderna som satt klistrade på vagnen. Kommer denna att finnas målad på?

Medan gubben och Marcus åt langos två och tre gick jag, tjejerna, Linda och Viggo en runda i skogen.

Jessica och Tobbe bor helt underbart med skogen bokstavligen utanför husknuten.

Viggo var lite misstänksam över att lämna vägen och ge sig rakt in i skogen.

- Det är farligt.
- Äsch, kommer det någon så skrämmer jag iväg dom, sa jag.

Då följde han med och blev allt modigare eftersom vi gick.

Så trolskt att man förväntade sig att se näcken sitta och spela på en av stenarna.

En egen liten pool i skogen.

Skogen är rogivande och vacker.

Efteråt blev det kaffe hemma hos oss och Maja och smågrabbarna gungade i Majas hammock.

Nu har de flesta övergivit mig. Bara jag och Max kvar hemma. Resten är hos svärmor och eldar in våren.

Grillen igång

Gubben stod för maten idag. Han startade grillen ute i det fina vädret och lät mig sköta fritösen i köket.

Marinerade karrékotletter och hamburgare grillar han på grillen. Jag fixar hemgjorda friterade klyftpotatis.

Nya böcker

Bokslukaren är uppdaterad med:

Silas Hammock

Maja fick en hammock av gubben i extra födelsedagspresent igår. Jag tycker däremot den skulle kallas för hängmatta. De andra presenterna fick hon av gubben och syskonen i onsdags. Bland annat en 32 tums tv.

Idag passade gubben och Maja på att sätta ihop hammocken. Vädret har ju varit fantastiskt idag.

Maja vill övernatta i den. Med sovsäck skulle jag tillåta det men tycker att hon kan vänta tills det blir lite varmare ute.

Nu ligger hon ute i hammocken med täcke, kuddar och en ny bok.

Smörgåstårtor

Maja firar idag sin 15-årsdag med att bjuda släkten på smörgåstårtor. Gubben började redan igår med förberedelserna.

Recepten lägger jag in här senare.

Maja bakar en kladdkaka att bjuda på till kaffet.

Skinka och leverpastej

Räkor och lax

Kyckling och bacon

Ljus

Det finns människor som lyser lite mer än vi andra. Människor vars inställning till livet ger oss andra inspiration och kraft. Jag har förmånen att ha flera sådana ljus i min närvaro.

Samtidigt som jag gläds över dessa ljus så skäms jag över mitt eget gnäll. I skenet av vad dessa människor fått genomleva är mitt liv, min vardag och mina bekymmer en ynka vindpust. Jag vet att man inte ska jämföra liv och problem med det är lätt sagt.

Jonas Helgesson är ett sådant ljus. En man med en syn på livet som man blir avundsjuk på.

Jonas är författare till böckerna "Grabben i kuvösen bredvid" och "Ett cp-bra liv".

När Jonas föddes hade navelsträngen snurrat sig runt hans hals och efter 40 minuters syrebrist fick Jonas en cp-skada.

Jonas är en man som verkligen ser på livet som halvfullt inte halvtomt.

Att läsa Jonas svar på frågan om han hade otur i livet som föddes som cp-skadad får mina ögon att tåras.

"-Jag hade inte otur som fick ett handkapp, jag hade tur som fick ett liv."

Spiken i kistan

Idag har det varit taxiverksamhet. Vissa dagar känns det som om jag bor på vägen. Men hann ändå med tvätt, sortering i Magdas garderob och möte på skolan innan jobbet. Tyvärr ingen matlagning men det finns åtta fullt fungerande händer hemma. De svälter inte ihjäl.

Kvällens jobb blev inte så positiv som vanligt. Gav mig inte den avlastning och uppmuntran jag behövde. Men bara fortsätt belasta mina axlar.

Vi har vetat om att risken har funnits men hoppats på det bästa. Tänk vad dum man kan vara.

Ikväll slogs spiken i kistan. Vecka 34 2013 finns inte mina arbetsuppgifter längre. Mitt andningshål, min oas, som hjälpt mig överlevt allt kaos försvinner.

13 års arbetslivserfarenheter som blir totalt värdelösa. Vad är det för mening att ha kunskapen när den inte efterfrågas?

Vad händer sen? Vad ska ynkliga jag orka arbeta med? Vad kan jag erbjuda på en redan tuff arbetsmarknad?  Vem vill ha mig som anställd? Hade jag varit arbetsgivare hade jag flytt mig själv som pesten.

Orkar inte just nu tänka på framtiden. Orkar inte.

Skäll och omtanke

Var hos "min" massör idag på vårdcentralen. Kerstin är en otroligt stark och förståndig kvinna som har en förmåga att trycka på precis rätt punkter hos mig. Innanför hennes dörr kan jag släppa all kontroll. Idag blev det många tårar när hon med bestämd röst förklarade varför min kropp och mitt psyke reagerar som det gör.

Kerstin är helt medveten om min livssituation. Hon vet hur min vardag ser ut. Hon vet hur mycket som ligger på mina axlar. Hon förstår familjens problem. Allt detta gör det så otroligt skönt att få prata med henne.

Tårar som bubblar under ytan.
Fingertoppar och fötter "somna". Det är otroligt otäckt när fötterna somnar under tiden man går.
Tryck och smärta i hjärttrakten.
Minnet sviktar. Känns som om hjärnan är på väg till härdsmälta.

Jag har för mycket på gång. Mitt liv snurrar allt för fort. Jag behöver stanna upp och ta en paus.

Under massagen hittade Kerstin mer.

Att bara Kerstin rörde min huden gjorde fruktansvärt ont. Men jag vet ju att det är ett nödvändigt ont så det går att klara av.

Precis som reumatologen sa så har jag stelnat mer i bröstryggen. 

Kerstin hittade en stor muskelknuta i höger axel som sträckte sig ner mot bröstmuskeln. Det förklarade min känsla av att jag är sned.

Kerstin konstaterade att bröstmusklerna var väldigt spända och hittade där en förklaring till smärtorna i bröstet. Mina muskler är så spända att de inte ens tillåter bröstkorgen att utvidgas för att lungorna ska fyllas med luft.

Efter massage och vila så pratade vi mycket om kroppshållning och rörelseträning.

Jag måste ta hand om min kropp. Jag måste lyssna. Jag måste säga nej och stopp.

Kerstin påpekade flera gånger att jag måste ta mig tid till vila. Att andas.

Det är nu dags att dra i bromsen innan kropp och psyke själva drar i nödstoppet.

Men jag har en tendens att säga precis som Alfons Åberg.

- Jag ska bara....


Men jag har idag fått mig en ordentlig tankeställare.

Vem är där för min familj om inte jag är där? Vem står på barrikaderna för dem? Vem hjälper jag den dagen jag inte orkar?

Så inte bara för min egen skull utan även för min familjs skull så måste jag börja lyssna. Lyssna och handla.

Kyckling- och bacongryta

Självklart kyckling på menyn en dag då Maja får bestämma.

1 kg kycklingfilé
2 paket bacon
2 röda paprikor
2 dl crème fraiche
2 1/2 dl grädde
200 gram Philadelphia vitlök och örter

Dela kycklingfiléerna i mindre bitar, strimla bacon och hacka paprika.
Fräs bacon och tillsätt kycklingen och bryn allt några minuter.

Tillsätt paprikan.
Rör ner creme fraiche, grädde och Philadelphia.
Låt grytan puttra i några minuter.
Smaka av om det behövs lite salt.

Servera med pasta och sallad.

Baconlindad fläskfile med ädelostsås

Mår inte bra. Vill inte. Orkar inte. Men gör det i alla fall.

Har tvättat två maskiner. Vikt tvätt. Plockat, plockat och plockat. Dammsugat kök, hall och vardagsrum. Startat diskmaskinen som inte slogs på igår. Tömt den igen och stoppat in det som tydligen smög ur skåpen inatt när jag sov.

Nu är maten fixad och jag stressar iväg till ett möte innan jobbet.

Fläskfiléen kan delas i skivor och serveras i såsen men här är det säkrast att alla får ta som de vill.

Såsen kan du göra vegetarisk genom att byta ut oxfonden mot grönsaksfond. Jag tycker inte såsen behöver redas. Men vill du hade den tjockare så red med lite mjöl och mjölk.

800 gram - 1 kg fläskfilé
2-3 paket bacon
2-3 krm vitpeppar

Krydda med vitpeppar.
Linda baconskivorna runt filéen.
Bryn på spisen för att få färg runt om.
Stek färdigt i ugnen i 200 grader i ca 25-30 minuter. Innertemperatur max 77 grader.

Sås:
2 msk smör
2 liten gul lök
5 dl vispgrädde
3 tsk oxfond
240 gram ädelost (Kvibille gräddädel)
1 "bubbla" persilja
2 krm svartpeppar

Såsen: 
Finhacka löken.
Fräs löken.
Tillsätt grädde, grönsaksfond och svartpeppar.
Låt såsen puttra en stund.
Hacka persiljan.
Smula i ädelost.
Blanda i den hackad persilja.

Servera med kokt potatis och sallad.

Lottas kaffedrömmaskin

Var inom Elgiganten med gubben igår. Hittade då min kaffedrömmaskin. Siemens EQ.7 Plus.

Om jag hade sådär 12 000 kr liggande så hade den nu stått på min köksbänk. Nu får jag bara drömma vidare och dricka mitt kokekaffe.

Hos Siemens finns mera tekniska fakta att gotta ner sig i.

Siemens Home Appliances AB - Siemens EQ.7 Plus - Mynewsdesk

Mellan möten

Lite fönstershopping mellan möten. Men bara drömmar. Hos mig är det totalt meningslöst att överhuvudtaget försöka få det se okej ut.

När man efter tre dagar kommer hem till sitt hus är inte det första man vill se ett skoställ pudrat med kakao. Att sedan behöva städa fram huset sakta och hitta kakao på tv-bänk, bakom tv-bänk och under soffan.

Vad sjutton gör kakaopulver överallt?

Jo, Magda hade varit ensam hemma en stund efter skolan och tömt allt vetemjöl, kakao osv. Haft kemiska experiment.

Suck!

Men jag drömmer om ett hem som faktiskt inte raseras när man lagt ner tid, kraft och pengar på att göra "fint". För drömma får man.

Förlåt

Hur många gånger orkar man ta emot ett:

-Förlåt! 

När man vet att det är tomma ord. Att beteendet inte förbättras utan snarare tvärtom.

Jag är mamma. Ingen övermänniska.

Hur många gånger ska jag stå ut med fula ord spottade i ansiktet?

Hur mycket saker ska jag se förstöras?

Hur långt ner ska jag låta mig tryckas?

Jag är en människa med känslor. Ingen kall sten.

Lunch

Lunch på Kammarkaféet. Bulgursallad med lufttorkad skinka. Riktigt mumsigt. 

Hade fint sällskap av Ann J. 

Synd att timmen gick så fort för vi hade mer att prata om. Jag var tvungen ett springa vidare till möte men Ann J satt kvar med kaffe och en bok.

BBBLLÄÄÄ!!!

Idag är det lågt. Riktigt lågt. Gårdagen slutade med att jag grät mig till sömns. Värken gick inte att mota in i garderoben. Gubben försökte trösta men det är inte lätt när även hans milda smekningar över min nacke skickar strålar av smärta genom kroppen.

Skulle vilja krypa ner i sängen igen och dra täcket över huvudet och bara vara ynklig. Men i Lottas verklighet fungerar inte det. Livet kör på även om jag inte orkar.

Har två möten inbokade som INTE går att flytta på. Även om jag ser fram emot båda mötena så känns det just nu väldigt tungt.

I kalendern står det ytterligare tre saker som måste lösas idag. Måste, måste, måste.

Hemmet måste också få lite TLC. Det är något som man inte kommer undan.

Lyckades igår sortera upp den stora tvätthögen som vuxit under min bortavaro. Rotade fram kök och vardagsrum så nu finns lite tomma ytor.

Har idag lyckats hänga upp en maskin tvätt och slänga in den frusna filéen i ugnen för upptining.

Måtte jag orka.

Sik, duschespotatis och kall sås

Gubben stod för maten idag under tiden jag försökte gräva fram kök och vardagsrum. Fattar inte att tre dagar utan mamma i hemmet kan få det att gro igen. Tvättstugan ska vi inte tala om. Suck!

Såsen består av gräddfil, majonäs, dijon, dill, kokt ägg, röd lök samt salt.

Siken vändes bara i lite skorpmjöl och stektes några minuter per sida.

Till det serverade gubben ugnsgratinerade tomater med vitlök.

Frågeutmaning

Emschen utmanade mig med tio frågor.

1) Skulle du helst vilja ha (ett förhållande med) eller vara Michael Jackson. (Den levande varianten?)

Svar:
Kan inte tänka mig ett förhållande med MJ även om jag under en period var väldigt tokig i honom (ca 1988). Men att svänga de lurviga som honom hade jag gärna gjort.

2) Vems liv skulle du välja om du var tvungen att byta med någon?

Svar:
Oj vilken svår fråga. Men Vivienne Westwood är en stark kvinna som lever en av mina drömmar.

3) Om du bara fick äta en maträtt eller livsmedel resten av livet, vad hade du då valt?
Svar:

Frukt. Helt klart frukt. 

4) Vilka ord som du inte riktigt förstår betydelsen av använder du ändå för att impa och verka lite bildad?
Svar:

Finns inget ord jag använder som jag inte förstår.

5) Vilka böcker i din bokhylla skäms du mest över?
Svar:

Inte en enda. 

6) Vilken är din mest frekventa lögn?
Svar:

Har inget svar. Jag ljuger inte. 

7) Vad skulle du egentligen vilja jobba med, om det inte fanns några begränsningar?
Svar:

Skapa och sy.


8) Vad är det bästa råd du fått av dina föräldrar?
Svar:

Mamma sa: "Låt ingen man bestämma över dig."

9) Vad hade du valt. Ditt nuvarande utseende men plötsligt bli sjuuukt smart. ELLER din nuvarande smarthet men och plötsligt bli vrålsnygg?
Svar:

Jag hade gärna sagt ja till lite mer hjärnceller för ytlig är jag inte.

10) Vilken inredningspryl skulle aldrig komma inför trösklarna hos dig?
Svar:

Uppstoppade djur.

Jag skickar frågorna vidare till Nillan, Februaribarn och Forbidmenottobemyself.

Det syns inte

I ett samtal igår med en kvinna som jag tror kommer att bli en god vän fick jag ett beröm. Eller hur man nu vill tolka det.

Hon frågade mig om jag hade värk. Det är ju inget som står i pannan eller som jag skyltar speciellt mycket med.

Jo, förklarade jag. Jag har reumatism. En bindbävsreumatism och fibromyalgi.

-Det märker man inte, var hennes kommentar.

På ett sätt är det bra men på ett annat sätt inte.

Jag låter inte värken styra mitt liv utan försöker leva ett så normalt liv som möjligt.

Men jag kräver samtidigt allt för mycket av mig själv.

Just nu har jag krävt allt för mycket av mig själv. Nu behöver jag en stunds vila för min kropp. Men min kalender säger en annan sak. Krav, krav, krav. Förväntningar och förväntningar.

Hjälpmedel

I flera montrar på NPF-Forum 2012 fanns hjälpmedel. Det gör mig så ont att jag aldrig fått gehör när jag bett om hjälp för mina barn. Allt jag har gjort för att underlätta dagen har varit saker som jag själv lyckats skapa eller köpa.
Det enda jag har fått höra från bup när jag för hjälpmedel på tal har varit att det inte kan ordnas för mina barn eftersom de "bara" har adhd.
Även här tycker jag faktiskt att inte diagnosen ska vara avgörande om du får ett hjälpmedel eller inte. Det avgörande ska faktiskt vara behovet av ett hjälpmedel.

Magda har fått hjälp med dyslexin genom att få programmen ViTal och Stava Rex via logopeden. Men just nu har hon ingen användning av dem eftersom hon inte har någon dator längre. Magda och Maja bröt itu dataskärmen i ett bråk. Från försäkringsbolaget fick vi 700 kronor och det räcker inte till en ny dator. Finns ju massa andra hål som ska stoppas först. Hur hemskt det än låter. Magdas utbildning och skolgång är ju viktigast men har man inte pengar har man inte. Renoveringen på övervåningen står också still. Inte har jag pengar till två fönster och en balkongdörr.

Hjälpmedelsinstitutets monter var hela tiden överfull av folk och jag kom inte riktigt fram för att titta på sakerna. Mest populär var nog  SenSit. Det gick absolut inte att komma till. Tror grabben som satt/låg i SenSit med ett kedjetäcke över sig var bland den lyckligaste jag sett på länge.

Här kommer några av de hjälpmedel som jag tror hade hjälpt mina barn och gubben i deras vardag.

Anita Lindblom - Nej, jag ångrar ingenting (Non je ne regrette rien - Piaf)

Nej, åter nej

Jag ångrar ingenting alls

Jag fick gå till en ann'

För att få det jag hos dig ej fann

Gör vad du vill

Jag ångrar ingenting alls

Han var het, han var öm,

hade det som jag drömt i min dröm

Jag älskade dig, trodde själv jag en gång

Men nånstans in om mig, ljöd en obestämd sång

Och så kom plötsligt han, och mitt liv blev en dans

Alla tviel försvann, 

Jag är hans, jag är hans

Nej, åter nej

Jag ångrar ingenting alls

Han är het, han är öm,

Han har det, som jag drömt i min dröm

Gå, bara gå

Jag ångrar ingenting alls

Förr var jag bara din

Men idag är jag hans, han är min

Hemma igen

Då var jag hemma igen. Sakta återgår allt till det "normala". I alla fall för en tid. Snart dags att packa väskan igen.

Vid frukosten idag ville familjen lyssna på lite av allt jag har fått lyssna på under dessa två dagarna. Och jag rent bubblar över. Tänkte försöka få ner lite av allt här också för att delge dig. Men jag kanske först ska be dig fundera över några saker.
Du behöver inte svara jag vill bara att du funderar själv och sedan läser vidare.

Vem/vad ser du när du tänker adhd?
Vem/vad tänker du på när du hör Tourettes syndrom?

Många som tänker på adhd ser bilden av en pojke som klättrar på väggarna. Vad såg du?

Många som hör diagnosen Tourettes syndrom tänker sig en person som springer omkring och skriker könsord och gör obsena gester. Vad såg du?

Men detta är faktiskt inte alltid fakta.

Att ha adhd eller Touretts är olika från person till person.

Visst finns det vissa saker som är gemensamma för att man ska få diagnosen men alla är inte så.

Det finns hela spektrat från pojkar som klättrar på väggarna till tjejer som du inte märker av i klassrummet.

Det finns de med Tourette som springer omkring och skriker könsord men det finns också de som harklar och rynkar på näsan istället.

Det jag vill säga är att vi alla styrs av olika attityder och åsikter. Det farliga är att man faktiskt drar alla över en kam. Det gäller inte bara NPF-diagnoser utan allt annat i samhället.

Finnar är på ett visst sätt. Alla från landet är på ett visst sätt. Alla 08:or är på ett visst sätt.

Vi har nidbilder på alla kulturer/klasser/diagnoser.

I min ultimata värld så ser man inte diagnosen/ursprunget utan människan. Man lär känna personen och individen bakom utan att ha förutfattade meningar.

Den världen är nog en utopi men jag kan göra min lilla del för att uppnå denna utopi. Jag kan börja med den enda personen jag kan ändra. Nämligen mig själv. För hur öppen man än säger sig vara så har man saker att förbättra.