Doktorsbesök

Ibland är det bra att den ordinarie doktorn inte har tid med en. Fick idag en doktor från Lund istället för min vanliga reumadr. Jag har inga klagomål alls på min vanliga doktor men ibland kan det faktiskt vara väldigt bra med friska ögon.

När Eva Edlund kom och hämtade mig i väntrummet satt jag och läste en bok och vi började direkt prata om litteratur och hittade ett gemensamt intresse. 

Hon gick igenom vad som hade skrivits i min journal på Reumatologen de senaste 8 åren och ifrågasatte varför vissa prov inte hade tagits. Så nu har jag fått provtagningsremiss till labb och ska lämna lite nytt blod.

Hon lyssnade och vi pratade om hur jag hade mått, hur jag mår och hur jag brukar må.

Fick tummen upp för att jag slutat med några mediciner som jag inte mådde bra av. Hon höll med mig om att det är bäst om man klarar av att leva utan massa tabletter. Men givetvis ska jag inte plåga mig i onödan utan ta medicinen om jag verkligen behöver.

Alla mina konstiga krämpor som kramperna i galla och bukspotkörtel, huggen i bröstet och Raynuds syndrom diskuterade vi och hon bekräftade att allt hängde ihop. 

Eva var inte glad över att jag var så stel. Speciellt bröstryggen var extremt stel och det har vi försökt undvika länge. Jag vill INTE stelna. Så mer massage, mer varma bad och avslappnings övningar. 

Hur ska jag hinna det och hur ska jag ha råd till det.

Eva misstänkte även att mina problem med sköldkörteln kan ha att göra med systemsjukdomen. Men att min dåliga kosthållning är en bov i min viktökning.

Nu kanske du undrar vad jag menar med dålig kosthållning. Jo, en normal dag så äter jag ett mål mat dvs middagen innan jag åker till jobbet kl 14.45.

Jag äter ingen frukost, ingen lunch, inga mellanmål, inga kakor eller godis.

Visst förekommer det att jag äter mer än en gång men nu ska vi prata om den normala dagen. Då ser det ut så här:

Stiger upp.

1 kopp kaffe.

Ungarna åker till skolan.

1 kopp kaffe.

Lagar middag till familjen.

Äter en normal portion ca 450 kcal.

Åker till jobbet.

1 kopp kaffe.

Kanske en frukt eller glass.

Hem och sova.

Observera också att jag inte dricker något annat än kaffe med mjölk. Jag dricker inget till maten. Jag dricker inget mellan maten.

Jag har själv insett att det är något tokigt med att jag äter så lite och går upp i vikt. Men jag är ju inte hungrig och törst vet jag knappt vad det är.

När flera i min närhet laddat ner en app till mobilen för att hålla diet gjorde jag det också och jag blev överraskad över hur lite jag äter.

Den senaste veckan har jag verkligen kämpat för att äta 1350 kcal varje dag. Lyckas inte varje dag och jag har konstant ont i magen av allt jag proppar i mig. Men jag kämpar. För jag måste få ordning på vikten kan inte fortsätta att gå upp. Så gissa om jag blev ledsen när jag märker att byxorna blir tajtare. 

När jag och doktor Eva diskuterade detta förklarade hon att min kropp är inställd på svält. Äter man under 1200 /dag är det ohälsosamt. Kanske min ämnesomsättning är så skadad att den trots medicin inte klarar av att fungera. Eva tyckte jag skulle fortsätta par, tre veckor till med att proppa i mig och skulle det inte vända så skulle jag kontakta min doktor. Kanske behövde jag ännu mer hjälp för att få igång kroppen.

Smärtorna i magen var så enkelt som att min magsäck töjer sig. Den har varit så liten eftersom jag ätit så ynkligt. Inget farligt även om jag känner det som om jag ska sprängas. Försöka äta lite mer jämnt istället. Lite mindre frukost/lunch och middag och lite större mellanmål.

När vi hade gått igenom allt så fick jag min cortisonspruta och hoppas att den hjälper mig denna gången. Då blir det några månader med mindre värk. Hoppas, hoppas. 

För att fira att jag gick igenom besiktningen men någotsånär godkänt tog jag mig en kaffe och bakelse i sjukhusets kafeteria. Det tyckte jag att jag var mer än värd.