Ikväll gjorde jag något otroligt dumt. Inga ord finns som kan få det ogjort. Inget kan yttras som ursäkt.
Gubben stod med skärbräda och kniv. Han delade jordgubbarna till efterrätten. Plötsligt ställer han sig bredvid skärbrädan och börjar hugga med kniven för att öppna plasten. Självklart missar han och hugger jack i bänkskivan.
Jag blev så arg på honom så jag slog honom med båda händerna.
Utan en tanke på att Viggo sitter på kökssoffan och ser allt.
Viggo som vi försöker lära att man INTE får slåss.
Suck!
Varför tänker man INTE ibland?
Mina slag är inte hårda och gubben tog inte illa vid sig. Han tyckte själv att han handlat dumt. Men det får mig inte till att må bättre.
Jag vet att vi alla gör misstag men varför var jag tvungen att reagera så?
Hur ska jag kunna tillrättavisa Viggo när han nu slår? Jag är ju inte bättre själv.
Jag ynkliga misslyckade människa.
Är så lätt hänt att säga/göra dumma saker och så otroligt lätt att vara efterklok. Man får föklara och vara tydlig med att berätta att man gjorde fel mm. Och du, ge dig själv lite mer cred, du är en bra, trevlig person som gör sitt bästa! Mvh Diana Ulrikas Assistent
SvaraRaderaDu tillrättavisar Viggo genom att vara mänsklig. Du visar honom att det är fel att slåss men ibland gör man det ändå och då måste man be om ursäkt. Du visar också honom att det inte är personen som slår som är fel utan handlingen. Du lär honom viktiga värderingar Lotta!
SvaraRaderaKram
Tack Diana och Emschen! Felar gör vi alla. Mer eller mindre. Kanske är för hård mot mig själv men jag kände mig så urbota dum efteråt. Förstår inte varför det är så viktigt för mig att inte göra fel. Det ligger säkert någon psykologisk förklaring i min "pinne-i-röven"-behov. Inte så att jag ser mig bättre än alla andra. Tvärt om. Jag når aldrig upp till andras krav. Duger inte som jag är. Eller snarare det jag tror är andras krav och tankar. Äldst/enda dottern som aldrig passatin i den perfekta mallen kanske. Ska försöka ha mindre krav på mig själv. Jag duger.
SvaraRadera