Måndag

Hade idag tänkt att jag skulle åka till MajBritt men kände direkt i morse att jag inte skulle orka fara på vägarna flera gånger. Ska köra tjejerna på dansträning i kväll. 

När jag såg ut och upptäckte att det faktiskt var ett helt okej väder idag så tänkte jag ta en runda ner till farfars sommarstuga och lämna lite dynor. Men så fort jag kommer ur sängen upptäcker jag att höften inte blivit bättre under natten. Ingen ide att ge sig ut i skogen. Inte en chans att jag kommer ner till sjön. Vill inte riskera att fastna på en sten någonstans utan mobilteckning. Skulle sett snyggt ut.

Så jag lägger mig i sängen och försöker läsa lite men värken i höften driver mig bort från boken. Kan inte koncentrera mig. Hur intressant det än är att läsa om människoöden under Stalintiden.

Försöker få tankarna på annat och börjar sortera i en låda. 

Vi håller på att tömma hallen på ovanvåningen och där har länge stått en låda med allt möjligt bråte i. Den kunde vara ett bra sätt att glömma bort den där höften ett tag.

Kasta, kasta, kasta. Sortera, sortera, sortera. Oj då, böcker jag inte läst. Vad gör de där? 

Plötsligt hittar jag några vikta papper. Vill inte kasta något som jag inte vet vad det är så jag börjar titta igenom. Bland dessa papper hittar jag denna teckningen.

Observera Magdas stavning. MADGA  men D är åt rätt håll. Hennes G ser konstiga ut och gör så fortfarande. Det beror på att hon börjar inne i G och börjar med en böj och arbetar sig utåt och uppåt för att skapa ett G. Inte som vi andra som börjar med ett C och sedan sätter streck för att bilda G.

Jag minns när Magda började rita gubbar. Minns hur glad jag blev. Hon var länge inte intresserad av det där med papper och pennor. Jo, rita och kladda på väggar eller sig själv men inte det där med att rita och skapa på papper.

När hon började så satt hon vid tv:n och fyllde papper efter papper med massor av streck. Hennes ettor-teckningar som vi kallade dem. Det såg ut som ettor eller I på långa rader. 

Efter ett tag blev det cirklar och spiraler.

På förskolan blev det lite ändring men jag tror inte Magda började rita gubbar som dessa förrän i skolan. Men sedan sa det bara poff. 

Nu älskar hon att måla och skapa på olika sätt. Hon har en uppsjö med tavlor som hon målat. Hon har gett bort några men de flesta står här på vinden. Nu skakar hon på huvudet och tycker de är fula men jag tänker inte kasta dem. En dag kanske hon ändrar sig. 

Jag vet inte riktigt vilka det är Magda har ritat. Kanske är det sig själv, Max och Maja. Men storleken på dem stämmer inte. Max är äldst och störst. Max har varit långhårig ibland men inte riktigt så som på bilden. Maja som då skulle vara i mitten har faktiskt varit korthårig men det var så länge sedan att Magda inte ens var född.

Kanske är det jag (mamma), storebror Max och storasyster Maja. Men var är då pappa och Magda?

Kanske är det Magda som leder sina syskon.

Vi lär aldrig få veta. Men hennes uppfattning om världen runt omkring henne har aldrig varit så som vi andra uppfattar den.