tisdag 10 januari 2012

E-nummer

Just nu går en väldigt intressant dokumentärserie i SVT kanal 2.  E-nummer.

http://svtplay.se/v/2670772/dokumentarfilm/e-nummer__del_1_av_3

Del 1 finns tillgänglig till 16 januari 2012. Del 2 sändes i kväll men jag missade det. Får se det på SvtPlay. Del 3 sänds morgon den 11 januari kl 18.00.

Denna typen av program gillar jag. Jag fick i del 1 veta massor som jag inte visste. Min ståndpunkt är nog inte ändrad. Jag tycker fortfarande att man ska äta så färsk mat som möjligt. Mat som är behandlad så lite som möjligt. Men när man sedan tänker på att livsmedelsverket tillåter dessa saker så kan de inte vara så fruktansvärda. Menar inte att de inte kan påverka oss på ett negativt sätt för allt, oavsett vad, i för hög mängd kan inte vara bra.

Färgämnen:
E100 är olika färgämnen. Dessa färgämnen "behövs" för att våra ögon ska tilltalas av de olika produkterna. Vissa processer, som till exempel konservering,  i tillverkningen påverkar produkterna så de ser mindre aptitliga ut. ???? Mindre tilltalande för ögat. Därför tillsätts färgämnen.
Detta tycker jag är otroligt onödigt och löjligt. Visst äter man med ögonen men vad gör det att ärtorna får "tråkigare" grön färg när de konserverats? Förstår inte hur faktiskt folk kan anse att de färgade ärtorna smakar bättre. Är vi så lurade? Skrämmande.

E120 - Karminsyra (rosa, röd) i godis, bakverk, yoghurt och vissa korvar. Fikonkaktus producerar kochenill. Kochenill äts av Kochenillsköldlusen som sedan producerar karminsyra. Karminsyran är till för att skydda lusen från att bli uppätna.
Lössen torkas, krossas, kokas och silas.
Karminsyra är det rena pigmentet men för att stabilisera färgen tillsätts aluminium och kalciumsalter. Sedan silas allt en sista gång och resterna i filtret är E120 även kallat karmin, kantaxantin eller kochenill.

Det låter kanske lite äckligt men om man ser till att detta är ett naturligt sätt att få fram den röda färgen så funderar jag på vilket som är bäst. Under förutsättning att man nu måste ha den röda färgen. Vilket jag faktiskt tycker att man inte behöver.

Det som är skrämmande är att detta med färgämnen inte är något nytt modernt påfund. Under 1800-talet tillsattes till exempel bly i utspädd mjölk för att lura köpare att de köpte mjölk med grädde i. Även gin färgsattes för att verka vara av bättre kvalitet.

Rött bly i pulverform, något av det giftigaste som finns, användes som överdrag till karameller.

Det var textilindustrin under slutet av 1800-talet som började framställa syntetiska färgämnen.

Grunden till alla dessa syntetiska färger är faktiskt kol. Genom att hetta upp kol så utvanns en vätska som man sedan kan utvinna flera olika färger ur. Så kallade azofärämnen. Men idag kommer färgerna från petrolium.

E102 Tartrazin (gul) har i studier (tillsammans med ytterligare 5 ämnen E104, E110, E122, E129, E211 ) antytts påverka hyperaktivt. Inget förbud finns men enligt filmen väljer livsmedelsindustrin i England själv att plocka bort just dessa.

Smakförstärkare/förhöjare:
Det finns 18 stycken ämnen som förhöjer smaken i vår mat.

Programledaren Stefan Gates tittar närmare på mononatriumglutamat (MSG) som fått väldigt dåligt rykte. Används särskilt mycket i asiatisk matlagning.
Glutamat finns naturligt i mycket som vi varje dag äter. Som till exempel broccolli och svamp. Parmesan innehåller en av de högsta halterna av glutamat.

Hans enkla studie visar att MSG kanske inte riktigt gör skäl för sitt dåliga rykte.

Smaktillsatser:
Det finns tusentals kemiskt framställda smaktillsatser. De har ett eget regelverk skilt från E-nummer.
Många extrakt kommer från exotiska växter. Genom att kombinera dessa tusentals smaktillsatser får maten sin smak.

I programmet visar de hur det går till. Genom att tillsätta 8 olika beståndsdelar, där var och en kan bestå av upp till 200 olika kemiska substanser, har de skapat jordgubbssmak.

Fascinerande men skrämmande.

Stefans slutsats:
"Visst kan man undvika tillsatser, men då krävs nog radikalt förändrade matvanor."

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar