Kamera, kan du bli min kompis?

Igår gick jag en runda med Rex för jag kände att jag inte orkade ligga i soffan längre. Mådde inte sämre av att vara ute en kort runda. Orkade bara ner till kvarnen och hem igen men jag var i alla fall utanför dörren.

Tog med mig kameran för jag måste lära mig hur den fungerar. Lyckades inget vidare men jag fångade lite av snön som behagade komma och försvinna.

Mig gör det absolut inget att det är och har varit en grön vinter. Kylan får mig bara att må sämre. Jag håller med om att det blir betydligt ljusare ute med vit snö på marken men det räcker liksom inte för att vinna över mig.

Är kanske trist men jag avskyr att behöva gå på helspänn ute. Livrädd för att halka. Orolig över att slänga till kroppen och orsaka mer smärta än jag redan har. Jag vet att gå och spänna mig gör att jag trots allt får mer ont så det är ett eländigt ekorrhjul.

När jag kom in sitter gubben vid tv:n och tjejerna spelar i Magdas rum. Magda blev så glad över Playstation 2 som hon fick av gubben i sen julklapp. Det ingick massor av spel. Det gör henne absolut inget att det var begagnat utan tyckte till och med att det var kul att grabben som haft det innan "pimpat" Gitarr Hero -gitarren med döskallar.
De första dagarna var det otroligt höga röster när de spelade men nu har de lugnat ner sig lite. Nu behöver hon bara ha en bättre tv. Lite jobbig sitta och spela på en 12 tums tv. Det kommer, det kommer.

Max hör jag ibland prata på Skype i sitt rum. Det är en spänning i luften. I morgon (idag) börjar skolan. Magda har längtat tillbaka. Varit tomt hela jullovet. Inga klasskompisar att bråka med. Bara en eländig storasyster.

Använder mina vackra döttrar till att testa kameran lite till. Men det fick gå snabbt. De ville spela klart.

Magda

Maja