Får ofta den frågan.
Hur orkar du?
Jag fattar inte hur du orkar.
DET GÖR JAG INTE.
Jag orkar inte. Men vad ska jag göra?
Lämna familjen?
Lämna mig själv?
Livet är inte enkelt att leva. Det är tungt. Det gör ont. För vissa av oss är det en svårare väg att vandra än för andra.
Du måste vara otroligt stark. Jag hade aldrig orkat.
Stark? Kanske.
Envis? Ja.
Tyvärr är också min oförmåga att ta ett nederlag det som drivit mig. Vi ska framåt om jag så själv ska hoppa i den brinnande floden och offra mitt liv.
Korkat egentligen.
Är det inte så att jag först ska se till att jag själv mår bra innan jag försöker rädda någon annan. Inte blir det bra om jag stupar på vägen utan att ha lyckats rädda någon alls. Vad var då mitt liv för offer? Totalt meningslöst.
Problemet är bara att jag sitter fast i sörjan upp över knäna. Jag kommer inte ur denna kvicksanden. Varje gång jag försöker röra på benen och komma loss så sjunker jag allt djupare ner.
En vän sa en gång att så länge som man hade näsan ovanför vattenytan men ibland kanske fick några kallsupar då och då så överlevde man. Men just nu känns det som om näsan är under och mina lungor fylls av vatten.
Jag mår väldigt dåligt fysiskt och just nu har det tagit över mitt psyke.
Försöker få familjen att förstå men jag når inte fram.
Ber om hjälp men de lyssnar inte.
Har kommit dit där jag inte vet hur jag ska fortsätta. Jag orkar inte ha det så här. Jag orkar inte leva så här. Jag orkar inte försöka, försöka, försöka men aldrig lyckas. Jag orkar inte.
Måste på något sätt komma vidare. Måste hitta ett sätt att få allt att fungera. Vet bara inte hur. Det enda jag vet är att jag inte orkar fortsätta.
Kan vi inte skiftas om att må dåligt? Jag menar så vi kan vara varandras flytkuddar under armarna... Just nu mår vi pest båda och det blir inget bra serru'.
SvaraRaderaEn gissning från mig är att du kommer må bättre om du får sova (så är det för mig iaf). De gånger jag tar min lille sömnvän så mår jag bättre dagen efter, har mer ork och delvis mindre ont i kroppen. Man ska inte underskatta sömn!
Stooooor men mjuk och försiktig kram till dig!
Visst hade det varit skönt om man kunde dela på eländet. Bättre med två halta o lytta än en. :D
SvaraRaderaJag hoppas det är så att det skulle räcka med att sova.
Sedan är det allt det där andra som jag försöker få familjen att förstå.
Längtar tills jag och Ann ska till Sthlm på inspirationshelg. Blir tufft men jag behöver få vara egoistisk. Ann ger mig så mycket ork bara genom att hon lyssnar och förstår. Hon har erfarenhet inom npf. Vet vad hon/jag pratar om och lever själv med ständig värk.
Låter nästan som om jag pratade om dig Anna. Kramar i massor.
Jag står standby medan du är där, hoppas du vet det :) Knör det ihop sig för resterande stjärnor så kan de höra av sig hit.
SvaraRadera