 |
| Foto: Lotta |
Det är konstigt. Vad jag än gör, hur jag än gör det och hur mycket jag än satsar duger det aldrig. Jag kan vända ut och in på mig själv och ändå är alla inte nöjda.
Försöker verkligen vara alla andra till lags men jag duger inte. Kämpar med att räcka till åt alla.
Just nu, just idag känns det tröstlöst. Var får jag plats i allt detta? Var finns tid och ork för mig?
Det är konstigt. Varje gång jag känner att livet börjar rulla på så kommer ytterligare en motgång. Ytterligare något som tar mer kraft ur mig.
Okej, jag ska inte klaga. Det finns de som har det sju resor värre.
Visst visst. Får det mig att må bättre? Får det mig att orka mer? Får det mig att inte bli ledsen när någon säger:
- Ta dig i kragen.
Någon som inte ser hur jag kämpar. Någon som inte ser hur mycket det krävs. Men som ändå tar på sig domarhatten.
Idag har jag sträckt ut en hand och sagt till min man att jag inte orkar mer. Jag sträcker ut den till er och säger samma sak:
Jag orkar inte mer.
Först vill jag säga: DU ORKAR.
SvaraRaderaSen vill jag lite försiktigt tillägga att om jag varit din chef på en arbetsplats hade jag sagt: DELEGERA.
Tillsist vill jag erkänna att riktigt så enkelt är det ju trots allt inte.
KRAAAAAAAAAAM An1
Problemet An1 med delegering är att den man delegerar till måste utföra handlingen också. Här fungerar det inte så. När jag har delegerat arbete i hemmet har det slutat med att jag själv nästan kräkt av hur äckligt det har varit. Och jag har genom åren lärt mig acceptera mycket.
RaderaI detta fallet handlar det inte så mycket om fysiska saker. Jag ger av min kraft, ork och kärlek. För att inte tala om ekonomi. Men det räcker inte. De, speciellt Max i detta fallet, vill bara ha mer. När jag inte kan ge mer blir det krig. Tycker att han som är äldst, av de tre små, borde förstå när man förklarar men nej. När sedan gubben inte orkar backa upp mig utan ger efter och uppmanar mig att göra samma sak känner jag mig överkörd. Det är jag som får försöka lösa allt. SUCK! Krraaammm tillbaka i din kamp. L8
Japp, du bekräftade mina sista ord "att riktigt så enkelt är det ju trots allt inte". Tyvärr. Men håll med om att det hade varit kanon om det funkat:-) I alla fall ibland. Men ack nej - oftast inte. //An1
SvaraRaderaVa fint du gjort med fotot!!! <3
SvaraRaderaAlla i din familj är stora nog att sköta sig själv om de bara vill! De är inte fem och sju år längre. Vad sker om du matstrejkar? (ja, jag vet att det blir en himla massa godis....) Eftersom du fått lägga din tid och din energi på de uppgifter som de skulle gjort. Det är inget tungt schema du gjort till dina töser och pågar. Tror bestämt att jag tar hit dig istället för M2 i helgen. Då kan vi sitta och leka med fotoprogram och kamera :D
Tack Anna. :D Långa vägar innan jag har en aning om hur programmen fungerar. Men lite har jag suttit och pillat. Men kommer inte ifrån känsla av "fusk". :D Kommer nog över det. Det är ju kul. Men tar ack sådan tid. Plötsligt har en timme bara försvunnit.
RaderaDet är sant de är stora och med det tycker jag att de skulle se och förstå.
Gubben är den enda som i alla fall gör något på schemat.
Det jobbiga med stejk är att det blir sju resor värre.
Allt detta krigande tar sådan energi. Energi som jag behöver för att bara orka.
Men när Max skäller på mig för att jag inte tvättat eftersom jag varit på jobbet då blir jag så arg. Han kan hänga upp tvätten själv. Det är inte hjärnkirurgi att starta en tvättmaskin.
Det hade varit en skön helg. :D