Matkrig

På senare tid har jag upptäckt att vi har mer och mer "krig" som handlar om mat.

- Det är äcklig mat. 
Sådant är jättekul att höra när man stått vid spisen i flera timmar.

- Varför kan du inte laga "normal" mat?
Vad är det som är så konstigt med min mat? Det får jag aldrig svar på.

- Du lagar ju aldrig mat. Det är bara hämtmat hela tiden.
Va? Det är inte ofta vi köper pizza eller annan hämtmat. Visst händer det men att jag aldrig lagar mat är en lögn.

- Jag får aldrig äta mig mätt.
Hur mycket ska jag behöva laga? I fredags blev det bråk över de tio korvar (tjock köttig korv från Szabos hemchark) som jag stekt till tre ungar. Det räckte inte.

- Han/hon får mer än mig. Jag får bara en och de får två. 
Decimeterrättvisa fungerar inte. Vissa behöver äta mer och andra mindre. Men man kan inte enbart äta korv och strunta i potatis och grönsaker.


Mina barn har aldrig behövt gå hungriga. Ännu mindre svälta. Så varför detta ständiga bråk om mat? Jag tycker det börjar bli riktigt jobbigt.


Jag vet att matsituationer kan vara jobbigt när man har ADHD. Vissa har stor känslighet för lukter, smaker eller olika konsistenser. Det kan vara jobbigt med andra människor runt omkring och hela situationen runt bordet kan upplevas som stressande. Men jag har verkligen försökt att få det lugnt runt matbordet.

Magda väljer oftast att inte äta med oss. Hon har sedan hon var riktigt liten suttit antingen framför tv:n eller på sitt rum. Jag upptäckte att det var stor skillnad i hur mycket hon fick i sig om hon fick vara för sig själv.

Maja hade stora problem med att börja äta. Först tog det tid med att lägga upp på tallriken och sedan var det som om hon skulle hålla koll på oss andra. Hon var alltid den som satt kvar sist vid matbordet. Oftast med kall mat.
I skolan satt hon under flera år ensam med assistenten eftersom matsalssituationen blev för jobbig.

Men de problemen som jag upplever har kommit nu är helt annorlunda. Det är så mycket rivalitet och ilska mot mig och min matlagning och mot de andra som ska dela på maten.

Brukar likställa lördagens frukost runt vårt bord som situationen i en lejonkula runt ett nyfällt byte.