Sparka på

Dagen jag fruktat för är kommen.

Fick ett samtal från skolpsykologen nu klockan 10 att Magdas assistent klockan nio fått informationen om att hon inte längre ska vara min dotters elevassistent.

Neddragningar och omprioriteringar maskeras i orden förberedelse inför högstadiet.

All det stöd Magda fått av assistenten ska nu lärarna göra.

För en tjej med adhd, dyslexi och dyskalkyli betyder varje uppgift en kamp.

Alla anteckningar som assistenten hjälpt henne med. Alla förklaringar när Magda inte hunnit följa med. Allt stöd när situationen runt omkring blir rörig.

- En infasningsperiod inför högstadiets tuffare klimat.

Jag som trodde de förstod. Jag trodde de insåg hur viktigt stödet till henne var.

Logopeden skrev efter dyslexiutredning hur viktigt det var med "sekreterare". Adhd räcker som störningsmoment för att missa information. Med dyslexi blir det värre. Nu dyskalkylin också.

Nåja, de vet väl bäst. Det är deras pengar.

Vad jag inte fattar är hur skolpsykologen kan prata om kostnaden för snöröjning och att barnen får mindre hjälp.

När jag sa till honom att det var kortsiktigt att dra in på kostnaderna på barnen i skolan när man vet att de riskerar ett utanförskap senare i livet. Men det är ju olika budgetar. Människovärdet struntar vi i.

Jag orkar inte. Just nu vill jag bara kasta något och skrika högt. Men jag måste vara stark. Jag måste ta på mig mer arbete för att stötta Magda mer hemifrån. Jag måste prioritera bort för att lyckas. Hur ska jag kunna stötta mer? Jag jobbar ju om kvällarna. Ska jag sluta jobba?

Får avvakta och se. Kanske fungerar det. Vem vet Magda kanske mirakulöst börjar fungera och bli "frisk".