Färdig

Jag vet inte om det enbart hänger ihop med deras diagnoser men det är ett fenomen som jag ofta irriterar mig på.

Avslut.

För mig innehåller varje uppgift en början och ett avslut och självklart arbetet där emellan.

Oavsett vad man gör så finns en början och ett slut.

Enligt mig är man inte klar med uppgiften förrän man gjort avslutet.

När man städar är avslutet att ställa tillbaka alla städatteraljer och till exempel ställa ner stolarna man plockat undan. Lagt tillbaka mattan.

När man klipper gräset är man inte klar förrän gräsklipparen är inställd.

När man hänger tvätt är man klar när alla kläder är upphängda. Tvärtom när man plockar ner.

När man snickrar plockar man undan sågen och de andra verktygen.

Så fungerar det inte här.

Jag hittade sågen och verktygen under snön efter Rex kom haltande.

Startar gräsklipparen i sommar efter att stått ute under snön blir jag förvånad. Han får säkert igång den med arbetskraft och spenderade pengar.

Det är just den biten jag försöker förklara. Om man tar hand om sina saker direkt så blir de inte förstörda.

En jacka som hängt ute i ur och skur i tre månader är inte okej.

Visst hade jag kunnat gå ut och ställa in gräsklipparen när jag såg den stå där men  nej.

Varför ska hela tiden jag?

De måste själv inse att saker går sönder om man inte tar hand om dem.

Bygeln i bh:n går sönder om man trampar på den och då får man gå utan bh.

Början-uppgift-avslut