Dagen efter

Idag är det dagen efter. Nu menar jag inte dagen efter en fest med massa mat och dryck. Idag är dagen efter ett migränanfall.

Kände redan vid 17 igår att det var på gång. Trodde först att det var pågrund av att jag inte ätit så jag köpte kinamat.

Vid 19.30 insåg jag att det bara blev värre och att detta var ett stort.

Om man lider av migrän och då menar jag inte huvudvärk för migrän är så mycket mer så förstår man min rädsla när jag upptäcker att medicinen inte fanns i väskan.

Vid 22 började det bli olidligt och jag hörde själv hur jag sluddrade.

22.30 börjar tårarna rinna och jag börjar undra om jag klarar av att köra fyra mil hem.

Vill bara hem. Ta medicinen och somna.

Jag tar mig friheten att sluta tidigare. Ser till att allt är klart och undanplockat. Förberett inför tisdag. Sedan går jag.

Ute på motorvägen brister det och jag tjuter av smärtan. Tårarna rinner och jag är tacksam för farthållaren.

Väl hemma ligger medicinen på bordet. Maja hade lyckats tolka mitt konstiga samtal.

Jag kommer upp i sängen och jag minns inte att jag la mig.

Vaknade och huvudet dunkade inte lika mycket. Då upptäckte jag att jag hade alla kläderna på mig. Kofta och allt.

Idag är dagen efter. Det känns som om hjärnan sprungit ett maratonlopp. Den är utmattad.

Börjar dagen sakta med kaffe i soffan.

Lärdom:
Flytta alltid över medicinen när du byter väska. Annars gör det ONT.