Vi klarade oss väldigt bra undan när Simone passerade över oss. Tror minsann att det bara var vingspetsen på hennes vinge som svepte över vår lilla dal.
På marken ligger flera krossade takpannor. Några som precis som vid Gudrun som utfört en konstig dans och virvlat runt huset för att landa på marken vid norrgaveln.
I övrigt verkar det inte vara några skador. Inte heller några extra ägodelar som bestämt sig för att landa hos oss.
Soptunnan som jag var rädd skulle råka illa ut hade Maja ställt in på vår tomt. Där stod den skyddad från alla håll med häcken åt ena sidan och den stora enen på andra.
Alla cyklar hade jag lagt ner på marken för att minska möjligheten till att de skulle flyga bort.
När jag kikade ut i blåsten såg jag en vattenkanna flyga förbi men den synts inte till idag.
Trots allt blev det en trevlig kväll. Den ende som var orolig var Magda som inte alls tyckte om att det blåste. Att lamporan blinkade och att nyheterna rapporterade om döda, skadade och krossade hus.
- Är vårt hus gammalt? Kommer det att rasa?
Inte lugnas hon av att gubben säger:
- Stående tvåtumsplank rubbar man inte i första taget men taket är jag orolig för.
Vi har pratat om att byta tak i många år men det har inte blivit av. Det har alltid kommit annat emellan men ska jag vara ärlig så är det kostnaden som vi drar oss för. Nu måste vi verkligen göra sak av det. Nu är det dags att fixa nytt tak. Pengarna måste vi hitta någonstans. En storm till så står vi taklösa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar