I'm baaaaccckkk

Har varit några riktigt tunga dagar och jag har känt att jag inte haft mycket att säga. Eller snarare om jag sagt något så hade jag sagt ett och annat förmycket. Så därför var jag tyst.

Men precis som det finns sorg och elände i livet finns det ljus och glädje.

Idag vaknade jag för första gången på mycket länge utan huvudvärk. Bara det fick mig att hoppa ur sängen. Usch, nu ljuger jag också. Hoppa kan man knappast kalla mitt stela kravlande. Men ur sängen kom jag.

Ett glädjeämne var att hitta två av mina monster tillsammans.

Ibland kan Max acceptera Magda och de kan umgås.

Jag gläds så i mitt hjärta. Lika mycket som deras bråk gör ont.

Försöker få dem att värdesätta varandra. Förstå varandra.

Älska varandra.

Vet du om att livet är otroligt skört? Vet du om att det kan försvinna väldigt snabbt? Tar du verkligen vara på den tid du har?