Igår var inte bupbesöket riktigt vad jag hade förväntat mig. Trodde att den fördjupade utredningen som vi pratade om i våras skulle starta. Vad fel jag hade.
I mars ska den börja. Om vi har tur.
Känns tungt. Hade velat haft allt klart innan funderingarna om vilket högstadium som passar Magda bäst.
Vetat innan vilka krav vi ska ställa på skolan för att Magda ska kunna utvecklas bäst.
Men mötet på bup igår var bara ett samtal med en doktor.
Både Magda och jag ställde oss frågande till en del saker som hon tog upp.
En väldigt stor del av tiden la doktorn på att prata om tvång. Att Magdas problem kan bero på tvång. Hon pratade om ritualer och räknande.
Magda sa att hon inte hade sådant och jag inflikade att jag aldrig sett den biten på Magda men doktorn fortsatte fråga.
-Det ät mycket svårt att upptäcka som förälder. Magda, det finns hjälp. Det är inget att skämmas för. Många har sådana problem.
Trots det fortsatte Magda att förneka tvång och ritualer. Jag sa att jag aldrig tänkt i de banorna.
Då berörde doktorn som hastigast att det kunde röra sig om socialfobi och sedan gick hon tillbaka till tvångstanken.
När vi kom ut frågade Magda mig varför hon tjatat så. Jag hade inget klokt svar så jag sa:
- Hon vill hjälpa dig och det är inte lätt att se på utsidan av en människa vad det är som är problemet. Om hon ställer frågor kanske hon hittar svaret. Hon letar efter pusselbitar.
Själv var jag riktigt fundersam. Kan det vara tvång? Jag ser inte det som ett svar. Men vad vet jag. Doktorn är utbildad och jobbar med detta. Jag är bara Magdas mamma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar