Handling - konsekvens

Jag förstår inte. Även om jag lägger ner två dagar (fredag och lördag) på att städa så ser det ändå ut som ett bombnedslag. Visst jag orkar inte så mycket och det tar längre tid än förr men resultat borde jag väl se.
Man kan ju tycka att jag har stora barn som borde kunna hjälpa till. Men varför gör de då inte det? Jag förklarar att de måste hjälpa till för jag orkar inte. Men det hjälper inte. De bryr sig inte om jag kastar deras saker. De bryr sig inte om att deras saker blir förstörda. De bryr sig inte att jag gråtande ber om hjälp. De bryr sig helt enkelt inte.
Ibland säger de:

- Bry dig inte om det. Jag gör det.

- Jag gör det sen.

Men det blir inte gjort.

Då kommer en konsekvens av "icke-handlandet".

Kläder förstörts av att ligga bland våta handdukar och badkläder. Det har gått hål i kläder eftersom de trampats på. Utspilld läsk har inte torkats upp och förstört golvet. Listan kan bli oändlig. Detta gäller inte bara städning utan allt där en aktiv handling krävs.

Ett exempel är:
Maja hade inte rapporterat Kvällsposten försäljningen. De dagar som var orapporterade sattes som slutsålt och Maja åkte på att betala 700 kronor.

Lärde hon sig en läxa?

Nej. Denna månad upprepar sig samma sak.

Som det ser ut nu får hon betala för att sälja.

Förstår man då sambandet mellan handling och konsekvens?

Vet inte hur jag ska hjälpa för vad jag än gör blir det inget resultat.

Jag har inte lärt mina barn att kasta godispapper på golvet. Jag har inte lärt dem att slå varandra. Jag har inte lärt dem att använda fula ord mot varandra och mot mig. Jag har inte lärt dem att skrika istället för att prata.

Jag har däremot försökt, precis som alla föräldrar tror jag, lära mina barn att ta ansvar. Ha vara ärliga, visa empati och hjälpa sin medmänniska. Jag har försökt fostra dem till att älska varandra och att förstå att familjen är de som verkligen betyder något. De som ska vara stödet när det blåser storm i livet utanför.