Leneh

Lenehs texter rörde verkligen vid mig igår. Speciellt texten i " Jag väljer att leva" kändes det som om hon sjöng mina ord. Precis så känner jag det ibland.

"Det skulle va lätt. Bara ge upp.

Sluta försöka. Lägga ner.

Skönt att sluta kämpa. Sippe streta emot.

Att sluta resan, när livet känns hårt.

Men jag väljer att leva. Jag väljer att se.

Se det goda som finns runt omkring oss. Jag väjer det.

Jag väljer att älska. Jag väljer att ge.

Jag ger. Har ändå allting kvar.

Jag ser i din blick. Du vet hur det är.

Att ständigt försöka att överleva här.

Att springa fort och fortast, men ändå inte komma ikapp.

Att ge allt du har, men ändå inte komma fram. Ända fram.

Men jag väljer att leva. Jag väljer att se.

Se det goda som finns runt omkring oss. Jag väjer det.

Jag väljer att älska. Jag väljer att ge.

Jag ger. Har ändå allting kvar.

Vi är människor. Vi måste få vara små.

Hämta andan innan vi fortsätter gå och gå.

Så vi orkar leva. Så vi orkar se.

Se det goda som finns runt omkring oss, så att vi väljer det.

Att vi väljer att älska. Att vi väljer att ge.

Ge av våra hjärta, av allt det vi har. Vi ger.

Jag väljer att leva. Jag väljer att se.

Se det goda som finns runt omkring oss. Jag väjer det.

Jag väljer att älska. Jag väljer att ge.

Ge av mitt hjärta, av allt det jag har.

Jag ger. Har ändå allting kvar."


"Jag väljer att leva" från Lenehs cd "Här"

Leneh sa många kloka ord igår. En sak som jag tog till mig var det att vi måste fira segrar. Och att även de små segrarana är värda att fira. Varför ska man gå runt och vänta tills man bestigit Mount Everest? Nej, fira de små segrarna också. 

Därför bestämde jag mig för att fira en, nej två, segrar idag.

Magda vakande själv av klockan och hon gick själv hem från skolan.

Något som kanske verkar vara små segrar för er andra men för oss var de värda mer än att ha bestigit Mount Everest. Därför firar vi ikväll med god mat och dvd-filmer.