Tomt

När jag satte mig i bilen i natt upptäckte jag att bensinmätaren stod på gränsen till reserven. Jag har några mil hem från jobbet och tänkte att det nog är bra att fylla tanken. Man vet aldrig och bensinslut vill jag inte vara med om.

Så jag körde till Tanka och plockar fram mitt bensinkort. Stoppar in det i apparaten och:

TOMT

Har ingen aning om koden.

Äsch, tänker jag. Klart jag vet.

Slår en kod som verkar rätt.

Fel kod.

Äsch, använder inte bensinkortet så ofta så den koden är lätt att glömma. Även jag som har ett utmärkt lösenordsminne.

Tar fram bankkortet och matar in det i maskinen.

TOMT

Jag får panik.

Letar i minnet. Var är koden till mitt bankkort?

TOMT

Tårarna börjar rinna nerför mina kinder. Jag känner hur jag får svårt att andas.

Gubben. Måste ringa hem.

Tur att min mobil kunde berätta vilket nummer det var hem för trots att jag haft samma nummer i 26 år visste jag inte det.

När jag hör gubben svara brister det totalt. Han hör knappt vad jag säger:

Minns inte. Borta. Bensin. Konmer inte hem. Kan inte.

Med gubben som pratar i mitt öra minns jag att koden inte bara var siffror utan innebörd. De var valda av en anledning och var viktiga.

Gjorde ett försök.

FEL

Grät häftigare när jag insåg att det var borta.

Hör gubben fråga var han kan hitta koden. I min hjärna, svarar jag. Där kan inte jag leta, svarar han och skrattar.

Plötsligt bara vet jag. Jag minns koden. Jag vet. Jag kan.

Jag står i snön i tunna högklackade ofodrade stövletter med våta strumpor  och glädjen är total.

JAG MINNS

Idag ska jag ta hand om Lotta.