torsdag 1 augusti 2013

Deppigt

Sorterar bort alla skor med klack. Vilket i min värld betyder så gott som alla mina skor.

Har kommit till insikt, efter två års elände, att jag inte längre klarar av klack. Knän som dallrar och vrister som viks är inte kul 7-10 centimeter över marken.

Sorgligt och deppigt eftersom jag älskar skor med klack. Är man 163 lång och minst i familjen vill man komma lite högre upp. Att det sedan är snyggt och ger en bra hållning kommer direkt efter.

Men mitt i eländet har jag glada tjejer som mer än gärna tar över mammas skor. Några åker i soporna och några får stå kvar. För kanske en dag kan jag ha skor med klack.

För hoppet finns ju kvar.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar