Ingen bra natt

Faktiskt en riktig jobbig natt. En sketnatt.

Försöker nonchalera värken. Försöker tvinga kroppen att slappna av.

Om jag inte får sova kan jag väl ändå få vila?

Måste ladda batterier. Måste lagra ork. Måste få kraft att orka. Resten av veckan är tuff.

Ligger i sängen i ett tyst hus och jag orkar inte.

Jag har så ont att jag inte kan vara still. Jag har så ont att jag inte orkar röra mig.

Känner hur tårarna kommer.

Sorg, ilska och frustration.

Jag känner hat. Jag hatar mig själv. Jag hatar min kropp. Jag hatar smärtan. Jag hatar, hatar.

Efter ett tag orkar jag inte mer. Jag stiger upp. Går ner. Tönmer diskmaskinen. Orkar inte lyfta upp glasskålarna i skåpet. Ställer dem på bordet.

Hatar!

Jag orkar inte ställa in glasen på tredje hyllan. Orkar inte sträcka armarna så högt.

Hatar!

Drar fram pallen. Orkar inte lyfta benen till första steget.

Hatar!

Glasen hamnar också på bordet.

Fyller diskmaskinen.

Går in i vardagsrummet. Plockar lite.

Ger upp. Går till medicinskåpet och stoppar i mig medicinen.

Fortsätter ner i källaren och tömmer torktumlaren. Viker lakan och handdukar.

Hatar!

Smärtan i axeln får tårarna att trilla.

Plockar ihop tvätt som kastats ner och startar ny maskin.

Ser allt skit som samlas i källaren.

Hatar!

Blir arg på mig själv för att jag inte orkar sköta hemmet. Irriterad på allt som staplas i väntan på en bra dag. En dag då jag både orkar och hinner.

Hatar!

Går upp. Wille reser sig upp fråb köksgolvet och kommer fram. Han tittar på mig. Undrar nog vad jag gör uppe.

Försöker minnas om jag gav hundarna mat igår.

Hatar!

Mitt minne, min hjärna. Det är jag.

Häller upp kaffe. Bestämmer mig för att fylla sinnet. Kryper ner i sängen med boken.

Jag vill inte hata mer. Jag orkar inte hata. Jag orkar inte.