Sanering efter olycka

Jag är väldigt trött på att inte orka just nu. Väldigt trött och arg. På mig själv alltså. Eftersom jag inte orkar.

I söndags råkade Maja tappa ett stort ölglas med Oboy i tv-rummet.

Det mesta tog mattan och soffan hand om men även jag i fåtöljen, bokhyllan, väggar och taket blev lackerade.

Maja blev väldigt ledsen och vi torkade det värsta.

En olycka är en olycka. Men stora tunga glas bär man inte med fingertopparna. Det har jag tjatat om sedan barnen var små:

- Håll glaset med båda händerna.

Tror jag alla mammor gör.

Av någon anledning gjorde inte Maja det i söndags utan höll uppe längs kanten med fingertopparna.

Glaset gled och greppet tappades.

Efter Kvällsposten-rundan tog jag tag i olyckan.

Eftersom gubben tvättade fasaden drog jag ut mattan och sittdynorna. Såpa och sol så var matta och dynor rena.

Alla kuddar, förutom de tre stora ryggkuddarna, åkte in i tvättmaskinen två och två. Torktumlaren gjorde dem som nya.

Plötsligt var det jobbdags och jag var tacksam över att pulled pork fixade sig själv i ugnen. Tärna tillbehören gick på ett nafs.

Igår fortsatte jag och upptäckte att Oboy till och med trängt in mellan böcker i bokhyllan så det var bara att dra ut och torka.

När jag ändå höll på så blev det lite sortering också. Tyvärr är bokhyllan på ovanvåningen ännu långt borta så istället blev det fem flyttkartonger som får vänta.

Det är så tråkigt med flyttlådor och att inte kunna ha ordning på papper, pärmar och böcker. Det är tungjobbat när något ska göras och inte alls inspirerande.

Jag städar, sorterar och vilar. Orkar lite åt gången. Sedan blir det inte bättre av dessa ständiga avbrott. Köra och hämta krassliga unga, tvättmaskinen, matlagning och djur som behöver rastas.

Klockan 20.30 var jag så trött och hade så ont att jag inte orkade sitta i soffan med gubben.

Orkade inte se hur mycket jag hade kvar i rummet. Ville inte tänka på det.

1/3 av tv-rummet är städat. Då bortser jag från taket som också måste torkas.

Ska försöka hinna så mycket som möjligt innan jag måste laga mat innan jag kör till jobbet.

Hoppas jag slipper så många yttre avbrott som igår. Trots allt ligger två av tre unga i sängen och kommer inte ringa efter mammakuten.

Inser att jag inte kommer att bli klar idag och försöker inte tänka på att all annan städning kommer efter.

Tänk om jag hade ork. Tänk om jag slapp denna värk och trötthet.

Önskar mig en framtid där varje rörelse inte gör ont. Där jag har kraft att göra precis vad jag vill utan att behöva spara på krafter.

Men i väntan på drömmen fortsätter jag att kämpa. Ett steg i taget. Sakta men säkert.