Visst, det är inte så mycket prylar men det känns ändå.
Här skrubbar jag i många dagar med mer värk till följd och ingen uppskattar det.
Ingen visar respekt för arbetet jag lagt ner.
Varför måste de slänga sina strumpor på golvet? Det är bara några meter till källardörren.
Varför belamra bord, soffor och stolar istället för att ta hand om sina saker och lägga på rätt plats.
De där kalsongerna som toppar bordet är nu inne på sin tredje vecka på olika platser i vardagsrummet.
Jag känner mig bara ledsen och uppgiven.
Varför bryr jag mig? Varför fortsätter jag?
Orkar inte leva i kaos längre. Jag vill ha lugn och ro. Kunna sitta och föra ett samtal utan att någon skriker. Kanske till och med se ett helt tv-program utan att det är liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar