Orka!

Igår var ingen bra dag men pågrund av mitt dåliga samvete gjorde jag ändå mer än jag orkade.

Bar betydligt mer än ett mjölkpaket när jag förberedde styrelsemötet jag inte orkade närvara vid.

Varför kan jag inte bara säga som det är och släppa? Varför känner jag detta tvång att vara duktig? Ställa upp. Rädsla att göra andra ledsna, irriterade eller besvikna.

Efter det körde jag inom affären och ytterligare en gång blev det tyngre än vad jag orkar.

Väl hemma var det dags att laga mat sedan sa det stopp. Visserligen tog jag hand om det mesta men gjutjärnsgrytan och en gryta till orkade jag inte.

Försökte vila men det gick inte så jag satte mig i soffan.

Efter en stund kommer gubben in i köket och börjar gapa om:

-Hur fan ser det ut här?

Orkade inte bry mig. Jag lämnade två grytor men plockade undan resten, torkade av både bord och spis. Jag har inte lämnat köket i ett tillstånd som gör honom arg.

Ledsen över att inte vara bra nog. Ledsen över att vara hans irritationsmoment. Besviken över att inte ens de som är närmst förstår hur jag mår.

Känner de mig inte bättre?

Tillslut orkade jag inte ens sitta mer utan jag lämnade allt och gick till sängs.

Jag försöker så fruktansvärt mycket att göra allt som förväntas/krävs av mig men jag misslyckas.

Timmarna i sängen blir långa när John Blunds stoft inte är tillräckligt starkt för att knocka.

Idag skördar jag bestraffningen från igår. Ännu mer värk, ännu mera sorg i mitt hjärta, ett hem som alltmer gror igen.

Lovar mig själv att jag ska orka ta hand om tvätten (i alla fall en maskin annars växer berget igen), bära upp en av fyra tvättkorgar (som jag bett familjen i 2 veckor och jag orkar inte tjata mer), dammsuga och torka golvet i kök och hall (5 dagar sedan sist och till och med svarta strumpor blir skitiga), laga mat, diska och sedan ta på ansiktet innan jag kör till jobbet.

Hur ska jag orka?