I natt slutade en riktig kämpe att andas.
Världen förlorade en god och varmhjärtad kvinna och min svägerska sin mamma.
För mig har Ingrid alltid varit ett bevis för att det går att kämpa.
Vad än livet har kastat åt henne har hon tagit tag i det. Vad än för svårighet som påtvingats henne så har hon kämpat. Och livet har kastat mycket på Ingrid. Väldigt mycket.
Denna sista striden var för svår. En trött och mycket sargad kropp ville inte mer.
Det finns inga ord jag kan säga som lindrar min svägerskas sorg. Det enda jag kan göra är att beklaga och ge en kram och en bön.
Att Ingrid nu slipper all smärta är för de närmaste en klen om ens någon tröst. Deras saknad är enorm.
Ingrid, du fattas oss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar