Urusel

Med värkande fotleder sitter jag och betraktar gubben när han sätter det sista i taket på garaget.

Känner mig så värdelös eftersom jag inte orkar hjälpa till.

Vill så mycket men orkar inte. Varken trädgården eller hemmet får det de borde. Igår plockade jag fram lite tyg och skulle sy men när handen inte ens orkade öppna saxen för att klippa gav jag upp.

Det gör mig ledsen. Jag vill orka.

Idag behöver jag inte tänka på jobbet. Det räcker med att bara vara.