Maja har varje morgon i flera veckor kommit med kaffe och macka. Skönt att kunna ligga kvar och låta kroppen mjukna. Låta hjärnan komma i fas med värken. Acceptera det onda.
Idag var det gubben som kom med frukosten.
Hans leende gick från öra till öra.
Tror minsann han är glad över att vara hemma.
Detta är lycka. Detta är ögonblick som får värken att blekna. Så mycket glädje rusar i kroppen.
Vad det är underbart att leva.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar