Igår under vår tjejmiddag gav jag liv
för min dröm.
Min fantasi.
Plötsligt blev det verkligt på
ett helt annat sätt. Jag hade klätt det i ord. Jag hade låtit någon
annan få veta vad jag fantiserar om.
Jag vet att det aldrig kan bli
verklighet. Enda chansen är att jag vinner massor med pengar eller
ärver någon okänd snuskigt rik släkting. Inget av det är troligt
eftersom jag 1. inte spelar och 2. inte har några okända släktingar
som skulle låta mig ärva någon skatt.
Men min dröm blev mer påtaglig när
jag tilläts klä den med ord.
Min fantasi är en plats där
litteraturen får liv. Jag drömmer om ett antikvariat som även är
ett fik. Där jag kan traska runt bland bokhyllorna iförd en lång
blommig klänning. Utan stress. Bara njuta.
Det ska finnas ett rum där jag i en
stor mjuk fåtölj kan sjunka ner med en sagotantshatt på huvudet.
Golvet ska vara fyllt av kuddar och mjukdjur. Där ska jag läsa högt
för barnen medan föräldrarna i lugn och ro kan dricka sitt kaffe
eller te.
Där vill jag bli gammal och låta
håret växa så jag kan få min gråa mormorsknut i nacken.
Böckerna i hyllorna ska finnas till
för dem som kommer. Vill du välja en bok och läsa i den till ditt
kaffe är det fritt fram. Hinner du inte läsa färdigt kan du köpa
boken med dig hem för en billig peng. Annars ställs boken tillbaka
i hyllorna. För någon annan att njuta eller för dig när du kommer
tillbaka.
Jag drömmer om en lokal i flera rum.
Där det finns möjlighet att sitta ner i lugn och ro och läsa sin
valda bok. Eller sitta flera och prata högljutt. Kanske ha en
bokcirkel. Varför inte en plats där det finns läxhjälp.
Gott kaffe och te. Välsmakande kakor
och massor av bokstäver för ögon och öron.
Det är min dröm. Det är min fantasi.
Som tyvärr aldrig blir verklighet. Inte för att jag inte har
ambitionen men i dagens samhälle måste man tjäna pengar. Allt
måste ge en inkomst. Och min huvudsakliga tanke var inte att tjäna
pengar på min dröm. Min huvudsakliga tanke var att låta flera
människor få lära känna den underbara, fantastiska och lärorika
världen som litteraturen är.
Så jag drömmer vidare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar